GEORG BOGISLALS STÄÅEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 147.) — Pantsatt sin hustrus nipper, säger ni? — Ja just det! Men inte har jag något att beklaga mig öfver; ty ser ni, den som förstår sin sak, lemnar aldrig kontanter för mer än halfva värdet. — Hans hustrus nipper i edra händer? — I mina händer! — Kommer ni snart tillbaka till Moskau? Eller snarare, vill ni nu genast vända om tillbaka med mig dit och jag utlöser dem. Äsflären skall der vara uppgjord på en timma och ni kan sedan fortsätta er resa. — Återvanda med er. — — Nej herre! Jag och min kamrat hafva stämt möte på utsatt dag med några hederliga köpmän i Mitau, och i affårer skall man aldrig mankera. Dessutom behöss det icke ifall ni här på stället vill uppgöra affåren. — Huru? — Ja, ser ni herre, när, såsom jag berättat er, min granne i afresans ögonblick kom och berättade mig det rysliga öde, som förestod svenskarne, så tänkte jag naturligtvis genast att försäkra mig för all slags förlust; och som, om nu Stael skulle omkomma, panterna följaktligen äro mina, så tog jag alltsammans med mig, för att gå i råd med en af de der hederliga vännerna vi skola träffa i Mitau, som just oförlikneligt väl förstår sig på värdet, emedan han sjelf gör affärer med sådane saker; derför har jag hvarenda smula med mig här, här under min hufvudgärd, bredvid min respistol. Men ni måste alltid dokumentera er vederhäftighet. — Min vederhäftighet — — Vet ni hvem jag är? — Hur skulle jag veta det? — Har ni hört talas om general Tschammer? — Faaren till det stora palatset vid Kremlplatsen? — Han sjelf. i — Om förlåtelse ers durchlaucht! Hur skulle det vara mig