Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1854, sida 2

Landsorten. I Östgötha Correspondenten skrifves från Linkoping: Efter långvariga undersökningar om sättet, huru eldsvådan uppkom härstädes sistl. 25 April, har man först nu kommit till någon visshet. Af förekomna anledningar misstänktes för antändningen en härstädes hemmastadd försvarslös person. Ramberg, och en trumslagare Anders Ström, hvilka äfven genast undergingo magistratsförhör. Ramberg, såväl som Ström, förnekade emellertid länge all kännedom om saken, intill dess målet förekom inför rådhusrätten, der Ramberg nu erkänt följande: Den 25 förlidne April, kl. ungefär 3 till 9 på aftonen, hade Ramberg å stora torget i närheten af hotellet träffat trumslagaren Anders Petter Ström, som, samma afton ehuru något tidigare, blifvit lösgifven från länsfängelset, der han med fängelsestraff aftjent böter, hvilka af konungens bef:hde i länet blifvit honom ådömde. Af medömkan med Ström, som vid tillfället var hungrig och behöfde någon förfriskning, bjöd Ramberg honom in på den nedra matsalen i hotellet, der de förtärde hvar sitt dricksglas bränvin, hvarefter de ingingo å hustru Maria Hagbergs närbelägna dricksförsäljningsställe, der Ramberg tillhandlade sig två bundtar strykstickor och en cigarr. Sedan de utkommit derifrån, skänkte Ramberg den ena strykstickebundten till Ström, som emottog och nedstoppade den i sin rockficka, hvarefter de någon stund vandrade omkring i staden, men slutligen klockan ungefär 10 förskaffade sig intnäde på hustru M. C. Målstedts dricksförsäljningsställe, der de förtärde hvar sitt halfstop öhl och en råmjölkspankaka. Efter att der hafva uppehållit sig vid pass en fjerdedels timma begåfvo de sig äter ut och togo vägen åt Nyqvarn genom den s. k. Svägersbom. Anlände till den sista logen derstädes, tände de sina cigarrer, hvarvid de stodo på hvar sin sida om den yttersta logknuten. Komna ett stycke derifrån, märkte de den utbrytande elden, hvarföre de hastade tillbaka, då de funno att elden redan fattat i halmen inuti byggnaden. Såsom bevis på de gjorde släckningsförsöken, framvisade Ramberg händerna, som ännu buro spår af brännsår. Ström fortfar ännu att förneka all delaktighet, försäkrande att han hvarken var ankommen eller vandrat åt Nyqvarnshållet. — Såsom ett prof af den grofva sedeslöshet. hvarmed en del af staden Fahluns befolkning försjunkit, är till red. af nämnde stads tidning inberättadt, att en Leksandsflicka, tjenande på ett landställe 3 mil från staden blifvit midt på en Söndags f. m på öppna landsvägen rånad på ett medhafvande lärftsstycke af tvenne manspersoner, hvilka sekunderades af andra sina gelikar i den tillstötande skogen. — I Wexiöbladet läses: En bokhållare Pett rsson på Bergsnäs och qvarnarrendatoren Ringius i Örsle hade på eftermiddagen d. 16 d:s besök af tvenne bettlande, illa utstyrda men handfasta karlar, försedde med ett skjutgevär, uppgifvande sig vara smeder; men då en annan i Örsle närvarande person tyckte sig finna något misstänkt hos en af dem samt halfhögt yttrade till någon, att han mycket liknade den som sköt Furuby klockare i ena benet, afläxsnade sig tvärt de misstänkte personerna, men blesvo genast förföljde af Pettersson och Ringius, hvilka straxt utom Örsle trämade dem liggande på marken i gröngräset ett godt stycke ifrån landsvägen. Tillfrågade af Pettersson hvarifrån de kommo och hvart de ämnade sig. uppgafs att de voro smedarbetare och kommo från Öremo bruk för alt gå tll Delary, dit de förut sändt sina betyg, i hopp att få arbete Denna förklaring ansågs icke fullt viltig, utan uppmanades de att närmare redogöra för Sig, men som de ej kunde förete hvarken pass eller andra betyg, förklarades de vara arresterade. Genast började bofvarne anfalla sina fiender, och en strid på lit och död uppstod; den ene af karlarne uppdrog en skarpladdad pistol, afsköt den mot Petterssons ansigte, hvilket lyckligtvis ej träffades värre, än att ett hagel raspade hudeo något vid ena tinningen och krutstänkte ansigtet helt obetydligt. Bataljen blef nu helt allvarlig å båda sidor. Först fråntogs den ene bofven bössan, under hvilket handgemäng den andre äfven afvapnades samt sökte fly öfver en gärdesgård, men blef hängande på en stör, i hvilken kinkiga belägenhet han