Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1854, sida 2

SUP TEL we Jet (CC116(. 141 I CH1111115011FTMTCIUHM sinner man deremot, att lordens yttrande inneburit, att Österrike, till redligheten af hvilken makts afsigter emot England han hyste det fullkomligaste förtroende, skulle besätta Donaufurstendömena, för den händelse Rysslands svar på dess uppfordring utfölle vägrande. Det vore icke att befara, att Österrike skulle samtycka till en fred som prisgåfve det åt Rysslands godtycke och älven för framtiden underkastade Europa Rysslands förderfliga politik och tryckande inflytande, en fred, som för öfrigt England aldrig skulle kunna underskrifva. Om fredsvilkoren passade det sig icke att nu yttra något; men så mycket kunde man säga, att om det nuvarande tillfället ej begagnades för att stäcka Rysslands öfvermod och vinna garantier emot vidare tilltag från denna makts sida, skulle Europas intressen alltid förblifva prisgifna. Allt detta låter visst mycket tillfredsställande och lugnande. Men det förI troende till Englands och Österrikes politik, som lord Clarendons förklaring var egnad att ingifva, fick en svår stöt af lord Aberdeens utlåtelser, af hvilka telegrafnotiserna lemnade oss en någorlunda trogen uppfattning. Denne minister — hvilken ryska czaren så emphatiskt kallat sin ädle vän — framhöll att det endast var fråga om ett rent försvarskrig, kunde icke i 1829 års fred finna någon makttillvext för Ryssland, och ansåg att man skulle hafva uträttat betydligt, om man kunde skaffa Turkiet en 25 års lugn för vidare anfall från Rysslands sida, samt tillrådde på det enständigaste, att man aldrig skulle tillsluta örat för fredens stämma. Den stridighet, som förefinnes emellan de begge ministrarnes förklaringar, springer dock så i ögonen, att den måste ådraga sig en uppmärksamhet, som bör kunna bringa till mognad öfvertygelsen om olämpligheten af att i Spetsen för landets angelägenheter bihehålla en man, som så oförtäckt lägger sina sympathier för Ryssland i dagen. I så fall hade Aberdenns anförande burit ett mycket godt och efterlängtansvärdt resultat! Till denna debatt, hvilken lord Lyndhurst framkallat genom cen protest emot en sådan fred, som skulle återställa allt på den gamla foten före kriget, torde vi återkomma endera dagen. Då Aberdeens anförande var riktadt mot Lyndhurst, råder derom numera ej något tvifvel, att bemälte minister önskar en dylik fred. Men önska är ett och kunna genomdrifva sina önskningar ett annat, och det senare hoppas vi icke skall lyckas honom. TURKIET. Franska Monitören af den 19 lemnar ytterligare upplysningar om Reschids Paschas reträtt. Enligt den officiella franska tidningen har Chekib Effendi endast fått förordnande att t. v. sköta utrikes ärendena, under det Reschid fortfarande bibehåller titeln af utrikesminister och, så vidt hans helsa tillåter, deltager i statsrådets öfverläggningar. I så fall får man väl antaga den uppgiften vara grundad, att en försvagad helsa och husliga sorger föranledt Reschid att för en tid draga sig tillbaka i lugnet. Enligt en pariserkorrespondens i Köln. leit. skulle sakförloppet af underhandlingarne emellan Turkiet och Österrike vara följande : Den 4 eller 5 Juni fick hr Bonich en not från sin regering, hvari begärdes bemyndigande af Porten att besätta Donaufurstendömena för det fall, att Ryssland vägrade efterkomma Österrikes uppfordring att utrymma dem. Porten meddelade franska och engelska sändebuden denna not, hvilka svarade att de ingenting hade emot saken. Den 8 Juni erhöll hr Bruck Portens svar, hvari den förklarade sig villfara Österrikes begäran. Den 3 dennes ankommo till Konstantinopel 400 Ryssar, som amiral Lyons tillfångatagit på Abasiens kust. Svarta Hafvet. Enligt i franska tidningar meddelade notiser från Trapezunt hade man derstädes erhållit den underrättelse, att 2 turkiska och en engelsk ångfregatt i SuchumKale utskeppat 2000 fat krut, 10,000 gevär och 50 kanoner för Tscherkesserna. 4 engelska ingeniörofficerare hade begifvit sig till Schamyls läger, 12 timmars väg från Tislis. Ossicerarne å det utanför Redut-Kali liggande engelska skrufångfartyget Sans-Pareil hafva besastat Turkarnes lager i denna stad. En berättelse förmäler, att en tscherkessisk furste Konstantin Dadian kommenderar vid RedutKale och att fransmännen lemnat honom vapen, kanoner och ammunition. Engelska örlogsångaren Terriblet har d. 30 Maj, under kryssning utanför Sebastopol. i halsannan timme jagats af 2 linieskepp, 2 fregatter och 5 ångare, hvilka alla utlöpte från nämnde hamn. Terrible hade endast sin snabbhet att tackä för sin räddning, Häraf synes, att Sebastopol då ånnu icke blockerades. Hå rigsskådeplatsen wid BBo