fredsstiftningssörsbk. Man får likväl hoppas, att engelska parlamentet och nationen, som böra ha fått ögonen öppna för hvad som föregår, veta att hindra något sådant. För öfrigt blir det hvar dag sannolikare, att den koalitionsminister, som nu sitter vid styret i England, icke kan länge hålla tillsammans. Störtas den, så blir enligt all sannolikhet Palmerston chef för en ny minister. Det förljudes, att Palmerston afslagit krigsministersportföljen, just emedan dennas öfvertagande af honom skulle befästat den nuvarande ministeren, något som alls icke ingår i den grånade statsmannens planer. För det fall, att Österrike skulle verkligen komma i krig med Ryssland, kan det äga interesse att få ett begrepp om den styrka det har sammandragit vid gränsen. Vi meddela derför följande uppgifter ur Wärtembergs officiella tidning: 9:de armåkorpsen under grefve Schaffgotsche, med högquarteret i Kronstadt, torde redan hafva inryckt i sina ställningar i Siebenbäörgen. Erkehertig Carl Ferdinand, chef för II:te och 12:te armekorpserna (60,000 man) har sitt högquarter i Grosvardein. Erkehertig Albrechts observationskorps, hvilken är 80,000 man stark, stär dels i Semlin och dels i Bukovina. Det förljades, att bemalte erkehertig erhåller befälet öfver hela den stora armåen. Passen emellan Siebenbörgen och Moldau äro satta i försvarstillstånd. Den 17 Juni har en ung baron Meyendorsl, son till ryska sändebudet vid österrikiska hofvet, ankommit från S:t Petersburg till Wien med depescher. Genast förmodade man, att det var czarens gensvar på Österrikes uppfordring som han medförde. Denna förmodan har dock ännu icke bestyrkts. Österrike och Preussen skola, sedan de i Bambergerkonferensen deltagande staterna ej kunnat förmås att åtra sina beslut, öfverenskommit att ej vidare bry sig om Bambergarne utan söka att vinna de tyska staterna hvar för sig för Aprilförbundet. Bland sormätna pretensioner, som Bambergarne hafva, är äfven den, att de skulle halva ett ord med i laget vid ett blifvande fredsslut! Vi hafva berättat, att misshälligheterna emellan Österrike och Schweiz blifvit bilagda. Den 16 upphäfdes slutligen gränsspärrningen emellan Lombardiet och kanton Tessin. Det återstår dock ännu tvenne frågor att reglera emellan de begge regeringarne, den ena rörande de från Tessin utdrifna kapucinermunkarne och den andra angående Tessinarnes förvisning ur Lombardiet. Apropos om bilagda misshälligheter, så har Amerikanska regeringen ogillat auktoriteternas i San Francisco förfarande emot franska konsuln derstädes, hr Dillon, hvarigenom detta tvistefrö emellan 2:ne mäktiga stater torde vara förquäfdt. Pariserbladet Presse meddelar, efter en enskilt skrifvelse från Hongkong af d. 22 April, att ryska amiralen Paniutine, som varit i Japan, lidit skeppsbrott vid kusten af Sikoff. Amiralen och en del hans folk äro räddade. Af preussiska statslånet har hälften — 15 millioner — utbjudits till subskription. Teckningarne anses skola vida öfverstiga denna summa. Denna låneaffär har gått Rothschildarne ur händerna, emedan de haft förhöga anspråk. Härom dagen hette det i en telegrafdepesch, att Ryssland på alla börser utbjudit ett lån på 50 mill. S. R. (I Paris och London får väl icke något ryskt statslån negocieras!) Nu heter det, att ryska regeringen i Holland afslutat ett 5 2 lån till en kurs af 834. Summan nämnes icke. Fonderna äro i stigande så väl i London som Paris, på den senare platsen till följe af den der spridda tron på en nära förestående krigsförklaring af Österrike emot Ryssland. Krigsskådeplatsen vid Donau, Den 13 Juni har varit en blodig och olycklig dag för Ryssarne utanför Silistria. Annu äro dock underrättelserna derom ofullständiga. Det synes att redan natten emellan d. 9 och 10 minsprängningar och stormningar ägt rum och att de af några referater sammanblandats med de betydligare händelserna d. 13. Till en början meddela vi ur C. 2. CO. följande berättelse: Affären vid Silistria d. 13 dennes hör enligt öfverensstämmande underrättelser till de betydligaste under salttåget. I det ögonblick. då general Schilder lät