Rättegangsoch Polissaker. I Måndags stod inför polisens dumbord tilltalad handelsbokhållaren E. Bn, för det han natten till sistl. Söndag i rusigt tillstånd, på allmän väg och gata öfversallit och slagit åkaredrangen Carl August Larsson, samt tillika oqvädat nattväktare och fört oljud, hvilket haft till följd att han af dem blifvit arresterad. Målsegaren, som är i tjenst hos åkaren Andersson si Majorna, berättade om tilldragelsen, att B—n sagde natt infunnit sig i husbondens bostad, der han i handlanden J—ns namn beställt häst och åkdon, för att skjutsa till staden. Larsson hade derpå med häst och chalse framkommit till uppgifvet ställe, der han trällat B -n och tvenne okände personer, som salt sig upp i åkdonet, hvarefter kosan ställdes åt staden. viad Majbergsliden hade en af dem gålt af, hvarpå B—n i håftig fart kört vägen framåt till Stigbergsliden, der L:n tagit tömmarne från honom, enar han insett att hästen icke kunnat stå ut med sådant slang. Häröfver bade B—n blifvit uppbragt, ryckt tömmarne åter till sig, och gifvit målsegaren nägra örsilar, hvarefter B—n fortsatt körningen på lika sätt till Spanmålsgatan, der de sammanträffat med en nattväktare, då L:n ånyo fattat tag i tömmarne, hvarför B—n gifvit honom ett slag, deraf han fått blått öga. Under det sedermera uppkomna oljud och gräl hade nattväktaren jemte en tillstädeskommen kamrat tagit B—n i förvar. Tilläggande målsegaren att B—n varit öfverlastad af starka drycker. Handelsbokb. B—n deremot bestred helt och hållet svarandens påståenden. Han hade begärt häst och åkdon i eget namn, farit beskedligt fram med detsamma på vägen, icke eller hade hau varit rusig; medgif vande likväl, att han vid Stigbergsliden skuffat till L:n, utan att dock slå honom, hvarken der eller på Spanmålsgatan. Af vittnena, tvenne nattväktare, af hvilka en vid sagde tillfälle omkring kl. half 2 varit på Spanmålsgatan invid norra Larmgatan, inhemtades, att han da fått höra ett hältigt körande längre ned i staden, liksom när en häst skenar, hvadan han begaf sig derät, för att se hvad som var åfärde. Han hade då mött målsegaren och svaranden, jemte en tredje person, åkande tillsammans. Hästen hade stannats, hvarvid målsegaren boppat af och fattat tag i ömmarne, då svaranden uppmanat honom att släppa dem, sitta upp och följa honom till hans bostad vid Lille Bommen; men malsegaren hade gratande svarat, att han icke vågade det, enär han blifvit misshandlad af svaranden, som vid dessa ord sprungit ur åkdonet och gifvit målseg. ett slag i ansigtet, så att blåmärke vid ena ögat deraf uppkommit. Härunder hade svaranden fört oljud och gormat, hvadan nattväktaren jemte en hans kamrat, som i detsamma tillkommit, uppmanat svaranden att vara tyst, dertill han svarat med oqvädinsord, men icke hörsammat tillsägelsen, hvadan nattväktarne aflörde honom till vaktrummet. Hvem den tredje personen varit visste nattväktarne icke, enär han icke deltagit i oväsendet, utan helt tyst aflägsnat sig. Förklarande derjemte nattväktarne enstämmigt, att B—n varit synbarligen ankommen af starka drycker. Sedan denna berättelse blifvit afgifven, medgaf B—n att han på Spanmålsgatan tilldelat målseg. ett slag, men i öfrigt bestred han hvad nattvästarne mot honom anfört. Tufölje af eget erkännande och den bevisning som förekommit, dömdes svaranden att plikta för gatufredsbrott 13: 16, fylleri 3: 16 och oljud 1: 32, samt derjemte godtgöra malseg. med 2 rdr och hvartdera af vittnena med 1 rur. allt bko. Förre fastningsfången Sandberg Bäck, som varit häktad och under tilltal för inbrottsstölder hos stadstjenaren Bergendahl, men icke kunnat åt saken fällas, var den 19 dennes inställd i poliskammaren. då Back ålades att inom 8 dagar derofter från häktet skaffa sig laga försvar Från korrektionsinrättningen härstädes för qvinnor, ha korrektionshjonen Maria Christina Carlberg, 28 år gammal, döma till 2 års arbete, Maria Christina Svahn, 35 år, dömd till 4 ärs arbete och Jonanna Sosia Carlsdotter, 19 år, dömd till 2 års arbete, berent sig tillfalle, medelst utbrott, att natten till den 17 dennes, tidigt på morgonen, komma på flykten, utan utt sedermera ha blifvit ertappade. På begäran af slotisknekten Eriksson var åkaren Peiter Wennerberg inkallad i poli en at ansvara för det han, utan ringaste anledning, på Drottningtorget ofverfallit och slagit Eriksson med flata handen öfver ansigtet, så att blåmarke derar uppkommit, hvarför Wennerberg, sedan sanvingsenligheien af malsegarens angisvelse blifvit styrkt, salldes aut böta 14 rdr eller att undergå 12 dagars hakte vid vatten och bröd samt förpligtades derjemte ersätta hvartdera af vittuena med I rdr bko.