Willinska sattigsriskolan. I Tisdags s. m. hölls årseramen i osvannämnde skola, för hvilken vi vilja något närmare redogöra, på samma gång vi härigenom föranledas att taga denna skola i ett närmare betraktande. Uti lankasterafdelningens ganska rymliga, nu upp fejade sal, befunno sig, såsom det föreföll oss, omkring 150 å 200 barn, gossar och flickor, samlade. Till en början voro barnen, enligt lankastermethoden, grupperade i cirklar af 8—10 personer, omkring värgarne, der de läste innantill under ledning af en monitör för hvarje cirkel. Vid genomgåendet af dessa grupper, så många som medhunnos — det kunde vara en 50 a 60 barn — förnam man med glädje att alla de äldre agde fullgod färdighet i innanläsningen; det fanns 1. o. m. de som ej voro äldre än 9 å 10 år, hvilka läste innantill med mycken sakerhet och ledighet. Om de yngre kunde man ej dömma, då man ej kände huru länge och huru ofta de besökt skolan. Sedan alla barnen intagit sina platser på bänkarne begynte kristendomsförhöret med de äldre, dervid man med tillfredsställelse fick höra svar, som vittnade om eftertanke och visade att undervisningen ej blifvit drifven såsom an blott mekanisk utanlexläsning. Efter någon stunds hvila företogs examen med de äldre gossarne (hörande till slöjdafdelningen) i historia och geografi, hvaraf man förnam, att den lilla härför begagna le läroboken blifvit åtminstone till de delar, hvari examen förrättades med fit innött. Dock kan den anmärkningen ej återhållas, att om en så skarp utanläsninig må, ehuru dock med tillbörlig försigtighet, drifvas med historien, så duger detta alls icke med geografien, hvarvid kartan måste bållas lärjungarne oaflåtligt för ögonen. Då detta sörsummas händer det såsom här ock inträffade, att den examinerade om ett utanlexvis upprepadt ortnamn ej kunde upplysa, hu