Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1854, sida 2

ouppnorugt samla en skäadelysten pudlik på den oreda gatan. Planen till detta företag, hvartill intet sidostycke finns i hela verlden, utgick ej från Barnum; det arundades at John Scudder, hvilken för mera än 40 år sedan köpte ett litet museum, hvilket han hade för afsigt att utvidga till ett national-kabinett, likt det engelska musset, och förlade det vid Broadway gatan. År 1840 ingick ägaren i underhandling, angående försäljning af huset jemte dess innehåll, med ett Newyorker musei-sällskap, som redan ägde ett litet museum och önskade förena båda med hvarandra. Emellertid förekoms detta sällskap af Barnum, som icke allenast afslöt handeln med Scudders arfvingar, utan äfven snart blef ägare till nämnda sällskaps museum. Så blef det Barnums uppgift att söka uppnå det mål, dit hans föregångare sträkat; och raskt skred han till verket. Men huru anskaffade sig Barnum den stora penningesumman til inköpen, då han till sitt yrke endast varit lärgosse hos en körsnär? ,Snillet bryter sig sin väg! och så gjorde afven Barnum. Förskinnet, som han i början bar, var icke hans bestämmelse; han kastade det åsido, och det lyckades honom att på kredit och för godt pris få köpa ett litet menageri. Utan någon synnerlig framgång förevisade han detta; men det dröjde ännu länge innan ryktet om Phineas Barnum och hans amerikanska mus um spridde sig; — ty det fattades honom penningar, och så länge detta var händelsen, förblef han obekant. Utan puffar och chorlataneri går det icke i Amerika framåt för konsten i alla dess grader, för offentliga föreställningar, af de förnämsta tragiker och sångare, de utmärktaste sångerskor och dansöser, ända ned till de uslaste positiver och dåligaste marionett theatrar. Annonsernas makt, nyare udens största och betydligaste stormakt, som alldeles icke bekymrar sig om den politiska jemnvigten i verlden, utan deremot lägger en tung vigt i vågskålen för framgången af ett på allmanhetens pung riktadt företag, är i Amerika en utomordentlig makt, och uppfyller derför derstädes de ofsentliga tidningarnes spalter i långt väldigare massa, än i något annat land på jorden. — Ingen vet detta bättre och känner bättre denna stormakts kraft och verkan, än Phineas Barnum. I hvilket tidningsblad man än må kasta sina blickar, träffar man på annonder slutna ur hans penna. I UIEBUTnUmNÅ NEULSCUrr: . Phineas T. Barnum, direktör och ägare; John Greenwood, 17, biträdande direktör; C. W. Clarke, direktör för nöjena. Första representationen af det praktfulla orientaliska skälespelet, så väl bekant för älskarne af klassiska fcesagor: njäskögg, i pittoresk scenisk framställning, enkom afpassad för detta etablissement samt i praktfull och dyrbar stil, olörlikneligt, med nytt sceneri, ny kostymering. nya egenskaper och en mängd aldeles nya briljanta effekter. i FI dag kl. 3 på eftermiddagen det vackra stycket: Byn Gossip, och det komiska stycket: Den irlåndske Tatu. I afton kl. half 8: den nya komiska melodramen, enkom skrifven för denna theater och kallad: I Gammalt folk hCUmemn, i hvilken sällskapets alla talanger medverka. Adam Westlield . . . C. W. Clakre. Tim Tailtree . . sadaway. Barnet som timjer leoparden. I Miss Carrili, endast 7 år gammal, inträder i den vilde leoparden Armanias bur och gifver beundransvärda föreställningar. Den förvånande anblicken af en förstenad häst jemte dess ryttare, en hittills aldrig förr funnen underbar forstening, funnen i en grotta nära vulkanen Chillan i Buenos Ayros, kan åskådas hvilken timme som hellst. Lefvande anacondas, strutsar, lyckliga familjer etc. etc. samt andra märkvärdigheter, kunna alltid beses. Museum hålles öppet hvarje dag undantagande söndagen) från kl. 7 på morgonen tiil kl. half 11 på aftonen. — De, hvilka besöka museum på förmiddagen, få gratis bevista estermiddagsföreställningen. Föreställningnaren i läsesalen äga rum kl. 3 e. m. och half 8 på aftonen. Tillträde till hela museum, statysalarne, taslegalleliet, naturhistoriska departementet, kinesiska salen, de lesvande djuren och kosmoramorna, äfvensom till underhållningarne i läsesalongen — 25 cents. ! Sälunda stiliserad är hans stereotypannons, som med sin välbekanta sysionomi i nästan hvarje tidningsnummer möter läsaren — han må läsa tyskeller engelskamerikanska blad — och blott undergår en enda metarmorsos genom ändringen af namnen på de stycken, hvilka skola uppföras, eller om Barnum för sina samlingar skaffat sig ett nytt stycke — vare sig en kurisositet eller antiqvitet, från de lefvandes eller de dödas rike — eller engagerat någon celebritet och dylikt, om hvilken acqvisition eller hvilket engagement han maste underrätta den skådelystna allmänheten. Phineas Barnum är sjelf en ryktbarhet ibland de ryktbarheter, med hvilka han omgifver sig, en kuriositet ibland de kuriositeter dem han samlar, solen i sina etablissementer, förståndet och den lifvande kraften, som belyser och uppehåller hans museum — fursten i sin tuttisfrutti-stat, med fast statsbudget, utgifter och inkomster, ibland hvilka förstnämnda annonskostnaderna stiga till en sabelaktigt stor summa. Han är Direktäåren och Ägaren, hans ministore bildas af två ledamöter; John Greenwood och C. W. Clarke äro hans mandariner, hvilka pagodmässigt buga sig för hans vilja, ty hans regeringssystem är chinesiskt, dock — utan stångpiska. Af den fattige körsnärsgesallen uppstod den rike, store Barnum, fursten i de offentliga mårkvårdighe ternas och underhållningarnes rike. Emellertid tillfredsställer honom icke mer denna ställning ensam; äfven i politiskt och socialt hänseende eftersträfvar han en Barnums rang. Men på denna väg vill honom lyckan ingenting, bon vänder honom ryggen och gör grimaser åt honom. i (Forts.) AO Q— Willinska sattigsriskolan. I Tisdags s. m. hölls årseramen i osvannämnde skola, för hvilken vi vilja något närmare redogöra, på samma gång vi härigenom föranledas att taga denna sko