Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1854, sida 1

— 0, min Gud! Ni skulle då vilja? — Nej! Er maka har vägrat det och ni .... — Hvad har hon vägrat? — En bön om min makes befrielse, om Staels utvexling. — Hans utvexling? — — Har hon nekat er det? — Ni ser min smärta. — Var lugn min frul — Det är till min far hon i detta ärende borde hafva vandt sig med sina böner, äfven mina torde der något gälla. Det är för er man och er? — För mig? — — Nej, min furste, så långt sträcka sig icke mina önskningar. Dottren till Narvas försvarare har intet till sin befrielse att hoppas, men hon har styrka att lida äfven saknaden af den hon högst älskar. — Förträffliga qvinna! Ni vill af kärlek underkasta er skilsmessan från er man. — Jag äger honom qvar här! — Och hon lade handen på sitt hjerta. Alexander betraktade henne och drog en suck. Och Natalia har kunnat motstå en bön af så mycken kärlek? -— Ah, hon kan icke fatta den! — sade han vid sig sjelf och vände sig bort för att dölja den rörelse han ej mäktade qväfva. — Ännu en gång — min fru — återtog han, sedan han hemtat sig — tillåt mig bedja er vara lugn och tro att ni icke i en ovärdig hand anförtrott eder angelagenhet, om ni värdigas öfverlemna den i min. — 0. min furste, det är då ert allvar? Ni skulle verkligen? ... —Och Ingeborg fattade hans hand, under det tårar af glädje och tacksamhet strömmade ofver hennes kinder. — Kan ni tvisla derpå? Redan i dag eller i morgon vantar min fader order från Petersburg om utvexlingen, emedan den der redan lärer vara beslutad; och jag hoppas således att innan kort kunna tillföra er den önskade underrattelsen om er mans befrielse. — Ingeborgs gladje var obeskrislig, och blott hennes tärar sormådde tolka hennes tacksamhet. i Då hon hemkom, tillbringade hon det öfriga af dagen liksom den påföljande under de hemlighetsfullaste omsorger, och de ömmaste bestyr. (Forts.) ar