GEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 142.) — Är det er mening att genom detta hån vilja utplåna minnet af det ädelmod ni visat, eller vill ni se mig för edra fötter? Nå väl, ni ser mig der! — Och Ingeborg böjde ett knä för Natalia. — Ingenting blir mig svårt då det gäller att rädda min make! — Ni är förtjusande, min fru! En så rörande kärlek förtjenade en Provencalisk sång. — Furstinna, hvad fordrar ni mer? Skall den svenska krigardottern kyssa edra händer, edra fötter? — Ha, min stolta Ingeborg, du har förändrat dig mycket sedan den tid vi voro i daglig beröring med hvarandra. — Allt var annorlunda då. — Du har rätt! Allt var annorlunda. Stora förändringar måtte verkligen ha förefallit, för att till denna grad nedstamma det stolta svenska sinnet. — Du är maka, Natalia, och du förstår ej detta? — Ha, ha, ha! Det är det ljufva äktenskapets boja, som tryckt ner ditt mod till denna punkt? Nå väll Det förund:ar mig då icke om du vill göra dig den qvitt, men jag vet då ingen bättre och säkrare hjelpare att hänvisa dig till, än general Tschammer. — Är det ett prof för att mäta styrkan af min kärlek, så ingif mig du, barmhertige Gud! kraft att bära det. — Min fru, ni spelar väl er rol; det är blott skada att det icke sker inför en ung ogift qvinna, som ännu närer illusionerna om kärlekens beständighet. Inför mig gör ni er fåfäng möda; ty kunde ni öfvertyga mig, skulle ni finna mig alltför ömhjertad för att bryta ett så arkadiskt band; och i annat fall anser jag mitt förhållande till general Tschammer fordra, att jag icke går honom i förväg i ett ärende som skulle förekomma honom afundsvärdt. — Håll, furstinna! Ni kan icke sjelf tänka hvad ni säger! Ni kan det ei: ty, hvilken vore då den sanna kärlekens kraft? Nej, ni trampar denna heliga makt under fötterna för att få