Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 141.) — Min furstinna — sade Tschammer, under det en dödsblekhet gjöt sig öfver hans kinder, och läpparne darrade, och tanderne hackade, så att han knappast förmådde artikulera ljuden. — Det är öfverflödigt af er att förklara motiverna till edra handlingar, ty ingen, som en gång lärt känna er, kan någonsin misstaga sig derom. — Ni ser — fortfor furstinnan med satanisk elakhet, utan att ett ögonblick förstummas, hvarken af den förfärliga vexlingen på sin mans ansigte eller af hans bittra anmärkning — hur himlen belönar en trogen kärlek, i det Stael blifvit räddad från färden till Sviatski och i hemlighet vistats här nästan ett helt år, för att slutligen upptäcka den tillslyktsort der hans sköna, liksom en sorntids prinsessa i ett förtrolladt berg, satt fången un der, himlen och St. Niklas veta, hvilken ond andes makt.... — I hemlighet vistats — upprepade Tschammer samt frågade, i det han vände sig till Stal: — Hvem har befriat er från assandningen till er en gång anvisade fångenskapsort? -— Vänskapen. — Och tillåtit er i hemlighet dröja här. — Att jag — gjort det i hemlighet, bevisar just att jag icke hast tillåtelse dertill. — Och det tänker ni kan ostrassadt passera? — Czarens redan erhållna nåd för mig och min vän hoppas jag är tillräcklig att befria oss från allt slags straff. — Min dyra gemål! — afbröt furstinnan. — Edra frågor, ehuru det höres, att de endast äro diktade af den ömmaste omsorg för edra skyddslingar, kunna likväl hafva ett menligt inflytande på den unga frun, som ni ser är hon opasslig, ömtålig. — Var lugn, ty det är czarinnan sjelf, som lånat sin hand till deras säkerhet! — Nog. min furstinna! Och såvida edra förekommande af sigter äro vunna, hoppas jag ingenting vidare qvarhåller er? — Och han bjöd henne armen. — Ni är förfärligt brådskande, Ni har ännu icke sagt den