Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1854, sida 2

Iarikes Nyheter. Götheborg. Bland resande srån Stockholm, som anlände i Lördagsaston, var äfven general-majoren, frih. Fabian Wrede, som hitkommit för att inspektera dels artilleriförråderna härstädes, dels Marstrands kanoner och förråder. I ett enskilt bref från Stockholm, ifrån en väl underrättad man, skrifves följande: Här skrikes nu mycket öfver de svåra skador, som frosten gjort i Pingstdagarne, men en stor del deraf är idel humbug. Det är spanmålssäljarne, som skrika värst. Skadan är blott partiell, och utan särdeles verkan på det stora hela. Med ordin. Stockholmsposten hafva följande underrättelser anländt: En korresp. till A.B. från Torneå angifver några närmare detaljer rörande Engelsmännens besök i Brahestad och Uleåborg. Vid den förra staden insunno sig d 30 Maj 4 fregatter och 2 mindre fartyg af Amiral Plumridges eskader. Pa armerade båtar landsattes marinmilivär kl. 3 e. m., som till de på allt slags försvar blottade invånarnes napnad, förskräckelse och förbittring, inom några korta ummar förstörde frukten af läng tids idoghet, i det de antände och uppbrände alla der betiotlige plavkoch bradstaplar. en myckenhet bjelkar. becabeuk med der samladt förråd af tjära och beck, 6 under byggnad på stapel stående samt 4 i hamnen liggande fartyg. Eu kronans magasin, om hvars än damal de sorbittrade stadsboerna på engelsmännens förfragan ej lemnade någon upplysvinz. påtändes äfven; duck må till dessa sednares förmån nåmnas, att, då någon, som sökte förekomma denna tillokning i den eljest nog stora förstöringen, uppgaf, det byggnaden var upptord tll förmån och understöd för ortens kringboende allmoge, engelsmännen sjelfve bidrogo til eldens släckande och magasinets radaande. Brahestadsboerna uppskatta sin hidna förlust till 350,000 a 400.000 rubel silfver eller vid pass 1,020,830 å 1,166,660 rdr svenskt riksgäld. Elter detta förstöringsarbete i Brahestad infann sig eskadern utanför Uleåborg, der samma tragedi upprepades den 2 och 3 deunes, endast i mycket större skala, då ännu mera der fanns att förstöra. Den väl mående staden, som af ryska regeringen, besynnerligt nog, blifvit lemnad utan ringaste försvar (äfven den vanliga kossackgarnisonen hade kort förut, förmodligen på samma sätt i Brahestad, liksom nyligen äfven den i Torneå, enligt komne ordres begifvit sig bort) skall hafva erbjudit en fullkomlig underkastelse under engelsmännen, blott invanarnes egendom skonades från förstöring, men fått till svar, att de enligt sina stran ga ordres nödgades taga eller förstöra allt som hörer ull sjofart, säsom skepp, tjära, trävaror, hampa, talg 0. 8. v. Således antandes och uppbrändes afven bär, utom flere kronans magasiner i det s. k. Sundet, tjärhof med, såsom det uppgifves, 60,000 t:r tjära, skeppshvarwet med 7 på stapel stående fartyg, I d:o på vaunet, som stadsboerna borrat, men ej hunnit få att sjunka. Ivenne fartyg lastade med tjära och ett tomt, salda till Haparanda, dit de voro i begrepp att afsandas, togos såsom priser, ett af dem togs under färden, 3 mil utanför hamnen. Samma missode an ses med nästan full såkernet äfven hafva drabbat en handlande från Luleå, som nyligen skall hafva begifvit sig på eu fartyg från Uleåborg med der uppköpt tjära, alldenstund han sedermera ej hörts utaf. Landstigvingen i Uleåborg verkställdes på 16 armersde båtar. På engelsmännens tillsägelse till guvernören, att om de ej för pengar finge matvaror, de tvungos att taga med väld, lemnades dem 12 kor, dem de ordentligt betalte, såsom det säges med nära tredubbla värdet i orten. Stadens förlust genom branden uppskattas till minst I million silfverrubel eller vid pass 2,916,660 rdr sv. rgs. I staden och kringliggande trakt hade redan en tid före den uu timade stora olyckan, en tryckande arbetslöshet börjat insinna sig, så att, oansedt den eljest dyra tiden, arbetskarlar förgäfves utbjödo sig mot 10 kopek silfver eller 14 sk. rgs för dagsverket. Nu mera måste nöden bland denna folkklass blifva ännu hårdare. Huru ett sådant tillstånd i längden kan bäras eller bära sig, är obegripligt. På vägen från Uleåborg, vidare norrut, bar eskadern bållit sig helt nära kusten, vid hvarje lastplats och elfsmynning landsatt krigsfolk, som ransakat efter och uppbrännt alla anträssade upplag af trävaror och tjära; sä säges det hafva tillgått vid Simo och sist vid Kemi. Rörande det stora lager tjära, som finnes vid Jjo (4 mil norr om Uleåborg, stallet för en stor tjärmarknad i slutet af Maj), äro ryktena hiuills mycket motsågande. Engelsmännens besök väntades med förskråckelse i Torneå och iInnavånara sara un