Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1854, sida 1

GEORG BOGISLAUS STAEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 138.) — Jag trodde mig icke ånyo behöfva upprepa mina ord. — De skulle vara desamma. Ni vill vara obeveklig? — Pligten låter icke beveka sig. — Jag frågar er ännu en gång, med hvad rätt ger ni er dessa pligter mot mig? Jag tillhör icke er kyrka, och är icke i den värnlösa belägenhet att ni kan tro det vara en barmhertighetspligt att omfatta mig; hvarken min tro, min andliga eller verldsliga ståndpunkt sätter mig under de lagar ni åberopar; ni torde alltså finna att hvad ni kallar pligt är — våld. I stället att visa sin förtrytelse, log abbedissan såsom från en höjd der hon varo tillgänglig för hvarje annan känsla än den af sin egen öfverlägsenhet och sade: — Den godhet du här erfarit bär en ömkansvärd frukt! Må himlen vredgas på dina förolämpningar, jag förlåter! — Jag har icke förolämpat er! Jag har trott på ert ädelmod, derför har jag visat er mitt förtroende; jag har bönfallit hos er med allt det hopp som tillförsigt till rättvisa och billighet kan inge; men ni har varit obeveklig. Det är ni, som uppkallat känslan af rättighet hos mig, och jag skall säga er hur långt jag vill göra den gällande: Att jag befinner mig här, är ett brott emot czarens bud; det behöss blott att han får veta det och han skall icke underlåta att straffa den djerfve som vågat trotsa hans bud! och jag, jag skall nog finna medel att underrätta honom derom, lika visst som . . . Er czar skall icke vägra en fremmande konungs undersåter den rätt de till sitt skydd böra påräkna. Få se hur det då går med er broder. — Stackars barn! — sade abbedissan med en köld, som ännu mer uppdref Ingeborgs värma — Stackars barn, som hotar så starkt innan du ännu mätt graden af dina krafter. Hvad min bror beträffar, tillhör det mig lika litet att granska hans handlingar som att förråda hans förtroende; men hvad jag med kännedom af hans karakter kan försäkra dig, är, att han aldrig