Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1854, sida 1

mig det öde, som jag bort dela med min syster, och vore ni det, skulle den afsky och fruktan, som jag icke mäktat qväfva vid föreställningen om hans återkomst bort säga er nog. Min abbedissa, kan ni längre vägra min bön? — Min broder har af faderlig huldhet här beredt dig ett skydd. Om du skulle misskänna värdet deraf, och af en påkommen nyck finna dig föranlåten till några egenmäktiga steg, kan det icke förmå mig att svika i mina pligter. — Och tillåt mig fråga, hvad ni här räknar att vara er ligt? ! Att uppfylla mitt löfte och lemna dig, som ett rent och obesmittadt lam, tillbaka i de händer, som anförtrott dig åt mig. — Och det är ert samvete, som säger er detta? — Och klostrets föreskrifter. Dess lagar tillåta ej att vi utkasta någon ur dess sköte åt ett ovisst ödes vexlingar ien syndig verld. Kan ni på er höga ståndpunkt, min abbedissa, så förvilla er? — Förvilla mig? — — Barn, du vet icke hvad du säger! Jag förvilla mig? — — Och abbedissan gjorde det heliga tecknet öfver sitt bröst. — Store Gud! — Det lugn och den undergifvenhet du hittills iakttagit, bevisa bäst hur litet du vetat dig hafva att frukta. — Jag har varit lugn, emedan jag beslutat att förr dö än återse er broder. Jag vidhåller detta beslut ännu, men med hvilka olika känslor! Jag egde då intet annat val, ingen annan önskan; ty jag trodde honom, som jag älskar, långt, långt borta, skild från mig för alltid. Men nu, hur annorlunda! Vi hafva återfunnit hvarandra ... Ett ord, ett enda ord, abbedissa, och ni sätter en gräns för smärtan och öppnar ett himmelrike af sallhet. — Uvilket tal! J hafven funnit hvarandra? Er vistelseort här skulle vara upptackt? i — Jag hoppas det, jag har anledningar att tro det. Ni finner nu, att ni icke skulle utkasta mig från klostrets sköte till ett ovisst öde; att kärlekens famn är färdig att betrygga det. Abbedissan såg förfärlig ut. — Ni svarar icke? — Hvad skulle jag hafva att svara på detta? — Ett bestämdt, öppet bifall, eller .. Nej, ni kan icke hava hjerta dertill. I (Forts.)