Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1854, sida 1

CEORG BOGISLALS STAEL v. HOLSTEIN, komantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 137.) Klostrets frid öfverensstämde med hennes sorgsna själs behof, och om icke tankan på det sätt, hvarpå hon blifvit ditförd, och det våld som qvarhöll henne der, stundom revolterat hennes sinne, skulle hennes lidande nästan försonat henne med detta ställe, blott för det heliga lugn, med hvilket det tillät henne öfverlemna sig åt sin smärta. Så hade tiden förflutit ända till den dag, då den lilla boken tillförde Ingeborg den anförda helsningen från Stael. En hemlig aning öfvertygade henne, att den var från honom, ehuru! hvarken stilen lemnade någon upplysning, eller hon kunde förklara möjligheten deraf. Under tusende gissningar öfverlemnade hon sig åt hoppet om Staels närhet och sin snart stundande befrielse, då hon snart från en annan sida återkallades till känsla af den verklighet, som hotade henne. Abbedissan, hvars nit om klostrets ekonomiska välbefinnande och förkofran var lika omfattande och prisvärdt, som någonsin för dess andliga anseende, sade, dagen efter det Ingeborg er hållit den vigtiga underrättelsen, under det hon med mycken vänlighet tog henne vid handen och förde henne in i klostrets vinterträdgård: — Mitt goda barn, jag hoppas att du funnit det beskydd du njutit inom våra murar, sådant, att det skall erhålla ditt goda vitsord hos min broder vid hans snara återkomst, och jag skulle mycket hafva missräknat mig på den fromhet, som jag trott mig finna hos dig, oaktadt din villfarande tro, om den skulle lemna dig likgiltig för den välsignelse och syndanåd man vinner genom de gåfvor man sjelf, eller genom andra förskassar kloster och kyrkor. Min bror är en mycket frikostig man och han önskade att du skulle finna dig väl. Men mitt goda barn, hvad fattas dig? — Er bror — upprepade Ingeborg. — År som du sjelf erfarit, ådelmodig och gismild; men blott de gåfvor, som gilvas den heliga modren och helgonen