Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1854, sida 2

kiksdagen. Diskussionen om Tulltaxan. (Forts. fr. N:o 136.) Sadelmakarearbeten, ej specificerade, äro nu belagda med 331 4 värdetull. — Utsk. föreslår: Med äkta förgyllda, försilfrade eller pläterade beslag, per 4l. 28 sk, andra slag dito 24 sk. — Bifölls. Salmiak, n. v. t. per fb, 2 sk.; utsk. 8 r. — Bifölls. Salpeter: orafsinerad och raffinerad, n. v. t, sörbud; utsk:t per lisb. I rdr. Den af utsk:t föreslagna tullsatsen höjdes hos Adeln till 2 rdr per lisp., på yrkande af br Bildt m. fl. En särskild diskussion uppstod rörande Salpeter, Chilisk. Utskottet hade afstyrkt hr Hjertas förslag om tullens nedsättning till 3 sk. per lisp., emedan denna salpeter till utseende föga skiljde sig från den vanliga, och införselfriheten Sålunda kunde föranleda missbruk. Hr Hjerta, l. J., gjorde det amandemang att införseln skulle inskränkas till Stockholm, Götheborg och Malmö. Frih. Wrede, Fabian, hade ett långt och högst upplysande föredrag angående fördelarne för fabrikerna och jordbruket, vid användandet af chilisk salpeter; hvilken jemväl kunde beredas till annan salpeter, så att införseln deraf likaledes kunde vara ur militärisk synpunkt behöflig, då under närvarande förhållanden salpetern vore förbjuden till införsel både från Eugland och Frankrike. Frihzn instämde med hr Hjerta i afseende på tullsatsen, men ansåg någon inskränkning till vissa städer icke erforderlig. Efter framställd proposition bestämdes nedsättning af tullen till 3 sk. per lisp. dock med införselrättens inskränkning till de af hr Iljerta uppgifna städer. I Prostestandet protesterade prosten Wåhlander mot den af utskottet föreslagna tullsatsen. Salpeter gåller 3 rdr; med tull skulle den kosta 5 rdr. Konungen bar bestämt lösningspriset derå till 6 rdr, och talaren bemställer, om det ej komme att leda till bedrägerier, genom hvilka man skulle hembjuda kronan, såsom inhemsk tillverkad, utländsk salpeter, hvarpå skulle förtjenas 2 rdr på lispundet, och detta såiunda blifva en lockelse till bedrägerier. ITalaren ville helst hafva tullen bestämd till 2 rdr, men, om det ej låter sig göra, till I rdr 24 sk. bko. — Prosten P. C. 4rosenius påminner om gamla smugglingshistorier med salpeter, som blef kronan hembjuden. Har har utskottet öppnat en legal väg för smuggleri. Konungen bar visserligen vid föregående riksdagar föreslagit nedsättning i salpeter, men vid den sednaste derifrån frånträdt. Derföre handlar ej utskottet upprigtigt då det omtalat! det fozra, men ej vidrört det sednare förhållandet, Pa konungen beviljat förböjning i lösningspriset ä salpeter, som är en vigtig binäring för en sattig ort, vill talaren hafva tullen satt till 2 rdr bko. — Doktor Nordlander delar prosten Arosenii öfvertygelse, och tror att nedsättningen skall blifva för stor lockelse, att på oloslig väg inskasla salpeter. — Komminister Beckman, I rdr bko i tull utgör 30 proc. skydd. Vid 1847 ärs riksdag föreslog konungen 36 sk. tull, och i både Norge och Danmark är den vida lägre ån hvad konungen då proponerade. Biskop Heurlin förklarade sig under de föregående dagarne, då tullfrågan behandlats, iakttagit tystnad; men finner sig nu uppfordrad att söka värna en fattig ort, hvars enda förtjenst saltpeterisjudningen är och beklagar att komminister Beckman, som är från samma bygd, ej mer behjertar den. I tider då salpetern gälde 1 rdr, var välståndet i Småland större. Efter nedsättningen har landshöfdingen upplyst t.laren om, att kronouppbörden går trögare in. I Småland, der ej någon indelning finnes, går skatten direkte till räntekammaren och då den gätt dit är all penningetillgång slut. Jag kan ej neka att ju icke kronan kan få sin salpetter till bättre pris, men för att ej störta hela landsbygder, har regeringen velat hålla den inhemska näringen uppe, hvilket afven är behösligt för krigstider, då utländsk salpetter ej kan erhållas, och det vore beklagligt, om denna näringsgren då vore förstörd. Nu nedsätter man tullen; en annan gång nedsätter man inlösningspriset. Af dessa skäl biträdde talaren dem som röstade för 2 rdr tull. — IIofpredikanten Hasselrot ville äfven hafva 2 rdr i tull, men af moraliska skäl, för att ej locka till bedrägerier, under hvilka den inhemska näringen skulle försina, och landet i behofvets stund vara strandsatt. Förbudet borttogs, och tullen bestämdes till 2 rdr pr låöb. I Borgarständet gjorde sig, i afs. å Utskottets förslag, samma betänkligheter gällande som i Presteståndet, i det hrr Tjernberg, Indebetou och Norman befarade att med en sådan tull det underslef skulle begås, alt de som till kronan lefverera salpeter efter saststäldt högt losningspris under uppgift att varan är af svensk tillverkning, skola införskrifva utländsk salpeter och med sådan fullgöra sina leveranser och på detta sätt göra sig en orättfärdig vinst på statens bekostnad. Hrr Schwan och Wern voro deremot af den äsigt, att så länge staten finner sig vid att med stora uppoffringar underhålla en för vårt lind onaturlig handtering, så bör ck, för den fördel som dermed afses för det hela, kostnaderna dragas af det hela och ej kastas på den enskilde, hvadan staten ock må tillse att hon ej blir bedragen af egarne till salpeterladorna. Hr Schwan visade genom en kalkyl, att det genom salpeterns konstlade fördyring höjda krutpriset pålägger det svenska bergsbruket en årlig beskattning af mellan 80 och 90,000 rdr bko, hvartill kommer att salpeternäringen, der den bedrifvits, hållit jordbruket i lagervall. IIr Asbrinck erinrade att K. M. vid 1841—48 årens riksdag sjelf föreslagit en tull af 36 sk., och var öfvertygad att han hade väl betänkt sig innan han det gjorde. Utskottets förslag bifolls. — Detsamma inträffade ock i Bondeståndet, så att äfven här 2 stånd stannat mot 2. (Forts.) urikes Nyheter. Götheborg.