penninge-uppossringen. Då desse förbättringar isynnerhet komma att landa sednare slagten till nytta, är det rättvist, att de draga del af bördan, och vi skulle således föreslå att till utförande af nödige arbeten, ouppsägbara lån skulle upptagas. Närvarande politiska förvecklingar försvåra väl dylika låns upptagande, men man bör väl hoppas på bättre tider. Skulle stadens innevånare, som man bör förmoda, gilla de föreslagne förbättringarne samt bevilja medel till deras utförande, borde en permanent sundhetscommitte eller nämnd utses som skulle tillse verkställandet, vaka öfver iakttagandet af nu gällande och utkommande reglementen för sundheten, samt utgöra en consultativ myndighet uti alla ärenden som dermed kunna ega gemenskap. Första åliggandet för denna committe blefve att utarbeta ett reglemente, omfattande ala de ämnen som skulle tillhöra dess verkningskrets och bestämmande gränsen för dess myndighet; sedan detta reglemente blifvit af stadens auktoriteter och innevånare gilladt, borde Kongl. Maj:ts sanction derå sökas. Vi föreställa oss att denna committåe borde höras vid alla tomtregleringar och gatanläggningar, samt att alla ritningar till nya hus borde underställas dess utlåtande, i händelse något i sanitärt hänseende vore att deremot anmärka. Vid fabriksanläggningar borde committeen yttra sig huruvida en föreslagen anläggning kunde vara menlig för allmänna helsotillståndet, äfvensom för arbetarne, och i detta sednare fall föreslå passande skyddsmedel för arbetaren. Öfver committtens utlåtanden skulle naturligtvis besvär kunna anföras, men här möter någon svårighet, så länge ingen centralsundhetscommitte för hela landet finnes. En sådan, motsvarande the board of health i England, borde för hela landet inrättas, som kunde ega att upptaga hänskjutna mål från kommunernes sundhetscommitter. Emellertid torde vara bäst att rättsfrågor hänskjutas till vederbörlig öfverrätt, och administrativa ärenden först till Landshöfdinge-Embetet och derifrån till Kongl. Maj:ts pröfning. Committens sammansättning är äfven af vigt. Enligt vår åsigt borde den bestå af stadens po lismästare, tvenne läkare, en architect eller ingenieur, en chemist, en jurist samt två eller flera män, som åtnjuta allmänt förtroende. Såsom mönster kan man hänvisa till Belgien, hvarest finnes tre instanser, först en municipalsundhetsnämnd (Conseil dhygiene), sedan en nämnd för hvarje provins och sist en för hela riket. Vi hafva således uti största korthet, kanske nog knapphändigt, framlagt några af våra åsigter uti den sanitära frågan. Ämnet är härmed ingalunda uttömdt, ty mycket kan ännu sägas härom; för att hindra den goda saken att falla i glömska, behöfvas väl några väckelser; Gud gilve att de icke må blifva för kännbara! Insändaren af desse uppsatser om Götheborgs sanitära förhållanden anser sig böra tillkänna