Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1854, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. För andra resan stöld straffade hustrun Anna Larsson hade en af dagarne försökt att åtkomma nägra dukar uti en bod vid Kungstorget, men blef upptäckt innan hon fick tid att aflägsna sig från stället. Extra poliskonstapeln Löf, som vid flera tillfällen bemärkt hennes färdighet att snatta småsaker från salustånden på torget, följde derefter med uppmärksamhet hennes tillgöranden, sedan hon lemnat förstnämnde butik, då det icke dröjde länge förrän hon blef knipen på bar gerning af Löf, och befanns innehafva 19 alnar rutigt bomullstyg, som hon tillgripit från gärdfaribandl. Gust. Andersson. Vid förhör härom i polisen erkände väl hustru Larsson, att hon innehaft bomullstyget, men att hennes mening icke varit att stjäla, utan blott visa det för en bredvid stående madam, som yttrat sig vilja köpa tyget, hvadan Larsson, som äfvenledes varit spekulant derå, af pur artighet för madamen velat låta denna ha företrä det vid köpet. Nagon uppmärksamhet fästes emellertid icke vid hennes förklaring, utan blef hon afsänd till häktet och målet remitteradt. Poliskonstapeln Löf erhöll en dusör för upptäckten af tjufven och det stulnas tillrättafående. En dag mot slutet af förra månaden hade drängen Mathias Larsson, i tjenst hos handl. Delbanko vid Vallgatan, sammanträffat vid Domkyrkokällan med drängen Sven Svensson, hos bagare Andersson vid Magasinsgatan. Af en händelse hade Larsson då tagit miste på person och kräft Svensson för en skuld, deröfver ban blifvit så desperat att han först sparkat omkull Larsson och sedermera gifvit honom ett svårt slag, som träffat ögat, bvaraf blodvite uppkommit. Sedan afhörde vittnen intygat angifvelsens riktighet, fälldes drängen Svensson för gatufredsbrott, en sparkning och blodvite att böta 14 rdr 24 sk., eller att afstraffas med 13 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarförutan han för sin kitslighet ålades att godtgöra Larsson med 10 rdr bko. — Sedan skomakareenkan Anna Maria Andersson anmält, att hon mellan den 29—30 Maj mistat en svart, äkta shawl, har vid anställd visitation den 1:ste dennes anträffats nämnde shawl hos snickareenkan Maria Kjellberg, boende i sjömannen Blombergs hus vid Stigberesåsen; och har enkan Kjellberg om åtkomsten till shawlen haft stridiga uppgifter, såsom att hon köpt den af en sjöman, som sknile heta Olof Andersson, men sedermera att bon fått den af sin aflidne man. Intör poliskammaren fann enkan Kjellberg för godt att vidhålla historien om sjömannen Olof Andersson, som skulle ha sålt shawlen till henne för 5 rdr rgs, samma dag den blifvit stulen, men någon upplysning om den förmente sjömannen kunde hon i öfrigt icke lemna. På fråga om orsaken till att shawlen, då den anhölls, befanns vara våt och ena fransen bortklippt, förklarades detta af Kjellberg sålunda, att när hon sått veta att shawlen var stulen, hade hon i förargelsen häröfver kastat den på golfvet, då den blifvit smutsig, hvarför hon måst tvätta den och under samma vredesmod hade fransen äfven blifvit bortrifven. Målsegaren Andersson uttydde emellertid svarandens procedur meu shawlen på ett vida trovärdigare sätt: för att göra den oigenkänlig hade den blisut tvättad och fransen borttagen. Målet öfverlemnades till Säfvedahls häradsrätt, och tilläts enkan Kjellberg att under tiden vistas på fri fut. — Under sessionen i poliskammaren förliden Tisdag företrädde konsul H. Lyon och aflemnade såväl å egna som några andra godsegares vägnar till hr polismästaren 10 rdr rgs, med anhållan att dessa måtte tillställas poliskonstapeln N:o 4 Larsson, såsom en uppmuntran för den uppmärksamhet han visat på sin station vid Lilla Torget, under Maj månad, då stora partier bomull der blifvit lossade. Poliskonstapeln N:o 18 Lundqvist, som haft sin station på Norra Hamngatan, och tillförne varit bötfälld för fylleri, Var i går, efter anmälan af förman, 4 nyo tilltalad att ha varit rusig under tjenstgöring, hvadan poliskammaren förklarade Lundqvist skiljd från sin befattning. Iveenne af de helt nyligen frigifne, men under polisens uppsigt stående fästningsfångar, befinna sig nu åter inom lås och bom, sedan de förverkat sin frihet. Efter att från häktet ha åtojutit föreskrifven tid för försvars anskaffande, som de icke kunnat erhålla, dömdes Gustaf Olsson Krans och Jonas Carlsson, hvardera till tre års allmänt arbete; den förre sade sig vara nöjd med utslaget, men den senare ville söka andring deruti. ett XXÅXXÅ-—— F— — Anekdoftar