I I efter öppnades åter fontänen bakom gubbens rygg och Spelade sedan ohejdadt omkring 2 timmar, under det musiken blåste nationalsången m. m. Utom flera andra hurrarop, uppstämdes ett trefaldigt hurra för Ber gens vattenledning. På samma gång öppnades en vinfontän, ur hvilken folket serverades i horn och skålar af vattenlednings-anläggningens arbetare. Allt försiggick med mycken ordning. Hur glek det till? För några månader sedan gick en äldre herre på en af Newyorks största gator och förlorade dervid sitt ur på ett alldeles oförklarligt sätt. Han lät genast införa en annons i tidningarne, hvari han utlofvade 20 dollars till den som återställde honom uret, under försäkran tillika, att icke anställa några efterforskningar rörande dess bortkomst. Det dröjde emellertid nära två månader innan någon anmälde sig, men da tilltalades han plötsligt en dag på öppen gata af en välkladd herre med de orden: ,Min Herre! för någon tid sedan förlorade ni ett ur och lofvade den som återställde eder detsamma 20 dollars, var det icke så? — ,Alldeles.s — , Nåväl, är ni beredd att nu genast utbetala dessa 20 dollars? — Ja! — -Ciodt, se här har ni edert ur. — Den gamle herrn uppräknade penningarne, emottog uret och stoppade det i vestsickan, i det han sade: ,men ni kan väl ändå säga mig huru jag förlorade uret, ty sannerligen jag det begriper.— Det vill jag gerna säga eder, svarade den andre; ,pårninner ni er icke att någon häftigt stötte till eder i solkträngseln 2 — Jo det minns jag mycket väl. — Nåväl, i samma ögonblick som mannen stötte till eder så här — och han gaf den gamle en duktig puff — i samma ögonblick förlorade ni uret. Med dessa ord helsade han den gamle artigt och aflägsnade sig. Den gamle herrn fortsatte sin väg. särdeles belåten med den förklaring han erhållit. Men denna tillfredsställelse varade icke länge; ty då han en stund derefter tog åt fickan, för att se hvad klockan var, fann han att ficktjufven hade bestulit honom för andra gången. De tre förnöfda blicharne. En from man blef en gäng tillfrågad hvaraf det kom, att han, trots alla lifvets vedervärdigheter, ändock kunde bibehålla ett sådant jemnmod och lugn? — Han svarade: Det kommer deraf, att jag väl tager mina ögon tillvara; ty allt ondt kommer genom sinnena till hjertat, men äfven det goda. På vidare fråga, huru han betedde sig dervid, svarade han: Hvarje morgon innan mina ögon uppmärksamt på tre ting. Först upplyfter Jag dem mot himmelen och erinrar mig, att min hufvudsakliga förrättning och mitt lefnadsmål är deruppe. För det andra sänker jag dem till jorden, och besinnar hur litet rum jag behöfver för att en ging der finna min graf. För det tredje ändteligen skådar jag omkring mg och betraktar mängden af dem, för hvilka det går ännu sämre än mig. På detta sätt tröstar jag mig öfver allt lidande och lefver med verlden och menniskorna förnöjd i Gud. gadåbathur mot fetma. På Ljungby gård vid Christianstad bodde i fordna dagar en riddare vid namn Jens Holgersen Ulftand, hvilken länge legat i delo med abboten på Beckaskog. Andtligen skedde en förlikning mellan riddaren och abboten, och den sednare kom till och med att göra ett besök på Ljungby gård. Jens klolgersen mottog med artighet den mynjag går till mina göromål bland menniskor fäster jag dige prelaten och yttrade sig vara så mycket tacksam mare härför, som den ovanliga korpulens, hans vördighet drogs med, säkerligen gjorde en dylik resa för honom ganska besvärlig. Ridd. gick ännu längre han erbjöd sig att på ett alldeles osvikligt sätt inom 2 veckor kurera abhoten för denna hans besvärliga fetma, endast mot det att presten bestod hvad medlet kunde kosta; for hemligheten och konsten var Jens Holgersen för ädelmodig att begära något. Abboten ingick med glädje och medelst ordentligt kontrakt på att erlägga 100 mark till ridd. för kuren samt för öfrigt underkasta sig allt hvad i och för densamma blefve föreskrifvet. Någon tid derefter infann sig alltså abboten åter på Ljung by gård för att börja sin kur; riddaren narrade honom då med sig in i smedjan, der ett par grofvanäsvar genast anammade presten och afklädde honom, hvarester han med bultar och kedjor sästades sast vid städet, der han lemnades att sköta hammaren i de bestämda 2.ne veckornas tid, och detta utan annan kost än bröd och vatten. Presten pustade, svettades och hamrade. Riddaren lät honom tagas; presten föll ändtligen till bönboken, men Jens Holgersen åberopade det skristliga kontraktet och sitt högtidliga löfte att kurera presten för hans fetma. Lyckligtvis för prelaten lade sig biskopen, till hvars kunskap saken kommit, före de 14 dagarnes förlopp ut för honom hos konungen, så att riddaren blef befalld att lösgifva honom och dertill böta desamma 100 mark, som han eljest betingat sig af presten. Afven denna kortare kur hade emellertid gjort underverk, och prelaten var, då han återvände från smedian, endast bälften så tjock, som då ban först kom dit. (Skåne) I I I I I