2 ——f-77 F77 (m. 22 — ocLT — före hängas kläderna på pinnar, samt torkas, dels med het luft, dels med gas, på en ganska kort tid. Uti ett rum bredvid finnas stora bord för strykning af kläderna, samt lemnas strykjern till särskildt begagnande utan afgilt. Afgiften för tvättinrättningens begagnande är för en timme l penny 2 23 sk. bko, men för 2 timmars begagnande är afgiften 3 pence. Man synes hafva utgått från den rigtiga grundsats, att den fattigare borde betala en proportionsvis mindre afgist, och då det var omöjligt att klassificera de personer, som begagna tvättapparaten, har man antagit att den fattige har alltid mindre kläder att tvätta, och har således bestämt minimiafgiften för en timma. Skulle någon eller några dylika etablissementer kunna komma till stånd här, så är det lätt begripligt, att icke blott arbetsklassen, utan snart sagdt alla klasser skulle vinna genom att begagna densamma; man vann tid, kläderne blefve icke så utslitne, som nu genom klappning och mangling, och många hundrade qvinnor, som nu genom sköljning af kläder vid hamnen under hård och bister väderlek, lägga grund till sjukdomar och förtidig död, skulle blifva skyddade för de vådor, som de nu äro utsatte för. Årbetarens bostad skulle vinna i renlighet genom att icke, som nu är förhållandet, tidtals förändras till tvättstuga, och det är äfven troligt, att sjelfva husen skulle blifva sundare. Vi hysa intet tvifvel, att ju icke sådane tvättoch badhus skulle uti ekonomiskt hänseende bära sig; svårigheten här blir att afvänja folket från gamla inbitna vanor, ty härutinnan råder hos massan i allmänhet stor konservatism. För att kunna rigtigt motsvara sitt ändamål, är nödigt att tvältoch badhusen äro försedde med riklig tillgång på vatten, helst mjukt och tvålbesparande, i hvilket afseende det för vattenledningen föreslagna är synnerligen tjenligt. För att visa huru mycket dessa anstalter äro i London begagnade, kan nämnas att under år 1851 vid 5 särskilta etablissementer, hvaraf ett öppnades den 12 Maj och ett annat den 2 September, lemnades 647,242 bad, och tvättades af 132,251 personer 305,5459 timmar, eller ungefär 235 timma för hvar och en. Man bör anmärka att äfven i London rönte dessa anstalter i början icke stor framgång, men då nyttan småningom blef insedd, har antalet af desamma ökats. Slutligen skulle vi vilja omnämna en sak, som behöfver reformeras, af så mycket större vigt, som den rörer det uppväxande slägtets helsa och i stor grad dess framtid, ty hvad som menligt inverkar på den uppväxande, måste väl äfven uti många fall hafva ett inflytande på hans mandom och ålderdom. Det är om våra läroanstalter, så väl allmänna som enskildta, och om deras bristfälliga skick vi ville yttra några ord, under förhoppning att behofvet af en rättelse härutinnan skall erkännas, och mera behöfs icke, ty rättelsen är ganska lätt att utföra. Vi tro att hvad undervisningen beträffar, är den sorgsalligare nu än förr, åtminstone ökas årligen det lärdomsmått man söker bibringa larjungen. Men man betänker icke att hjernan icke kan fatta och i minnet qvarhålla denna massa lärdom, utan att den på samma gång behöfver att i fullt mått erhålla den för dess friska tillstånd nödvändiga näring af arteriellt blod. För att blodet må kunna hållas friskt, är det af största vigt, att den luft som tillföres lungan och bvarigenom blodet erhåller det syre, som är nödvändigt för det, är ren; men huru kan den vara det uti våra lärosalar, der ofta utrymmet icke medgifver mer än 100—150 kub.-fot för hvar och en, och icke nog härmed, men rummen äro så hermetiskt tillslutne, att all ventilation är omöjlig; man tyckes verkligen hysa en fördom mot frisk lust. När nu barnen under 3—4 timmars tid äro instängde uti denna luft, som med andetag mer och mer förskammes, måste blodet sakna syrets lifgifvande retning, och det blod, som under denna tid tillföres hjernan, är beröfvadt dess närande egenskap. Barnet blifver ofta, ju längre skoltimman lider, dåsigt, dumt och får hufvudvärk; men denna dåsighet försvinner snart sedan det fått komma ut i friska luften. Bruket att låta barnen, emellan hvarje eller hvarannan timma, få några minuters rast, är högligen att tillstyrka; men de böra under denna rast lemna skolrummet, hvilket bör vädras genom att öppna dörrar och fönster. Denna lustvexling är likväl icke tillräcklig, man borde uti hvarje skolrum anbringa en ventilationsapparat, och om den vore väl konstruerad, så vore en tillfällig öfverbefolkning utaf mindre betydenhet. Man borde dock som regel anta: ga 300 kub.-fot för hvarje lärjunge. En ventilationsapparat, som i de flesta fall vore tillräcklig och icke svår att anbringa, kunde göras på det sätt, att man vid väggen, några tum från oboalfvf hråt ot hål 2 SV