Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1854, sida 2

got svenskt krigsfartyg befinner sig i dessa sarvatten. oaktadt konsulerna på orten lära hafva gjort hemstallanden derom till svenska regeringen, är det med tillfredsstalielse man erfar, att genom svenske konsulns i Smyrna, hr Ch. D. v. Lennes, bemedling,fen holländsk fregatt, eDoggers Bank, kommend. Smith van der Brooker, åtagit sig att konvojera alla från Smyrna afgående svenska och norska fartyg, och kunna vi särskilt nämna, att fregatten den 20 Maj skulle från Wourla hamn konvojera svenska skeppet Prins Car!!, kapt. Chr. Hertz. I N. Wexjöbladet läser man ett bref från den till N. Amerika utreste svenske presten Carlsson, och vi meddela derur följande utdrag: Hvad utvandring beträffar, tror jag, att man hyarken obetingadt kan tillstyrka eller afråda densamma. Det är dock att beklaga, att den af de aldra flesta så obetänksamt och planlöst företages. Många duka också under för resans mödor och faror samt de första årens svårigheter. Man kan likval icke på förhand afgöra, hvilka som böra utvandra eller ej. Det är icke heller min afsigt att nu ingå i något svaromål på denna sråga. Jag vill blott säga: ingen må förhasta sig i sitt beslut att utvandra och alla, som beslutat det, må bereda sig på mångfaldiga svårigheter både till kropp och själ; ty också Amerika är ett land, der både synd och sorger bo. Med viss oro har jag derfore genom bref från hemlandet emottagit underrättelse om, att utvandringen under sommaren tros blifva stor, i synnerhet från vissa trakter af Sverige. Måtte emellertid den långa och äfventyrliga resan blifva förenad med så få olägenheter som möjligt, och äfven de rader, som jag här nedskrifver, i någon mån också dertill bidraga! Först och främst måste jag på det bestämdaste afråda ifrån att taga vägen öfver England (Hull och Liverpool). Alla, som sistl. är kommo öfver dessa ställen, hafva högligen beklagat sig öfver svår resa och behandling; men framför andra de, som genom en viss Hr J—n i Götheborg blefvo åt detta håll befordrade. För svenska utvandrare är det onekligen bäst att gå direkte från svensk hamn, till Amerika. Lägenheter gifves det, åtminstone några hvarje år, från Götbeborg, Stockholm, Gefle och Karlshamn. I Kalmar-Posten skrifves: Från Finland har en hitkommen trovärdig resande, som der i flera år uppehållit sig, lemnat följande underrättelser: Kommendanten på Sveaborg är afsatt och insatt i ett svärt lifstidsfängelse. Han har icke allenast bortstulit koppartaket å fästningen, utan äfven ammunition och kanoner. I stället för de borttagna kanonkulorna voro sådana af träd. svartmålade, uppstaplade i högar. Tvenne för befästningen nödvändiga skansar hade han planerat, och i stället anlagt en trädgård. Kejsaren upptäckte under sitt besök derstädes alla bedrägerierna. I Finland fruktar man mera för en svensk landtarme än för engelsk-fransyska flottan, och Finnarne börja nu tro, att Svenskarne komma att deltaga i kriget. Hela södra finska kusten är besatt med kosack-piqueter. Vid anställd profskjutning med nybyggda kanonslupar (af furu) har det visat sig, alt batarne remnat vid sorsta skotten. Abo är försvaradt af 12 dylika kanonslupar jemte några batterier. Bland de der garnisonerande ryska trupperna är stämningen nedtryckt. Handel och fabriker ligga helt och hället nere. Priset å lifsmedel är oerhörut högt; bönderna måste skjutsa ammunition för kronans rakning, då de blott få half betalning och äfven denna i pappersmynt. Sedan kejsarens besök på Sveaborg arbetas der natt och dag på befästningen, som var mycket förfallen. De ryska regementernas manskap se klena och små ut (,,som om do suttit på vatten och bröd), hvilket sednare kommer af deras daliga underhåll. De sednast ankomna trupperna, hvilka äro af ryska gardesregementen, se deremot statliga ut, men de äro också utvalda bland 60 millioner menniskor. Trupperna äro mycket begifna på rusdrycker så att de vid minsta tillfalle öfverlasta sig till en oerhörd grad. På Gustafsvärn lära engelska skepp aflossat några profskott, hvarvid en korporal och 8 soldater skola blisvit dödskjutna.