Det kan således icke betvislas, att om man verkligen vill göra gällande den stora och verkliga medelklassens inflytelse på landets allmänna angelägenheter, måste man utgå från den synpunkten, att den finnes blandad i både borgareoch bondestånden — och att just derföre det är af stor vigt att söka befordra återställandet af den sammanslutning mellan dessa begge riksstånd, som en tid egde rum, men som hotar att alltmer rubbas och förvandlas till split och motvilja. Detta kan blott det allmanna tänkesättet och pressens välbetänkta medverkan förmå — men kastar man sig öfver det ena ståndet, för det att det ej blindt eller utan alla vilkor ingår på det andras åsig ter, eller fordrar man, att det skall idkeligen göra eftergifter, utan att se sig mött af det andra med motsvarande beredvillighet — det vill säga: vill man tvinga stånden att frångå den gamla utbytes-politiken, som är ohjelpligen sammanhängande med sjelfva ståndsväsendets natur, så spränger man allt samband dem emel