Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1854, sida 2

Styckegods. Amiral Napser. Om denne gamle sjöhjelte berättas en anekdot, som, om den är sann, kan lörklara huru det så lätt kunnat lyckas honom, oppositionsmannen, att blifva föredragen till Östersjöbetätet framför den af mänga iuslytelser ka förbindelser understödde grefve Dundonald. Det säges nemligen, att den gamle sjöhjelten, förklädd såsom styrman, på en ,Yacut siotliden sommar legat uppe i finska viken, för det mesta under Cronstadts kandoer, och fiskat, så att han både har den noggrannaste kännedom om de ryska befastningarna och deras beskaffenhet och derjemte goda personliga förbindelser på kusterna. — Red. af H.-T. kan tillägga, att förlidne sommar det allmänt omtala des i Helsingfors, att en framling uppehallit sig i de finska farvattuen i okändt ändamål, under förevåuning af att fiska, och att han efter en kort vistelse i Helsingsors skyndsamt rest derifrän. Men denne srämling troddes vara en fransman. Paskicwiwebh, fursten af Warsehau. Om deune ryske sältmarskalk berättas följande anekdoter: Den 35 Juli 1814 hade han såsom generalmajor befälet öfver den hedersvakt, som var uppstald vid ett på Concordia-platsen i Paris upprest altare, der den ryska armån firade en tacksägelsefest, och skulle såsom sådan stå på ett af altarets öfversta trappsteg. Derifrån märkte han, bland den tillstädesvaraude massan af nyfikna, ett ungt och vackert fruntimmer, som velat tränga sig fram, men dervid råkat blifva ganska illa inklamd. Den artige generalen steg då ned fran estra den för att befalia en adjutant att hjelpa fram fruntimret; knappt var detta gjurdt, och just da han amnade åter begifva sig på sin plats, så ramlade estraden i stycken, och trenne stabsofficerare, hvilka stodu på samma plats, der han nyss förut stått, störtade ned från en höjd af 30 fot, så att de i ganska bedröfligt tillstånd måste föras till sina qvarter. Vid denna tid (då de allierades härar stodo ) Paris och trakten deromkring) bodde generalen i Courbevoie, i ett hus, som Napoleon skänkt sin läkare, Corvisart. Der emottog han mycket folk och plägade ibland annat roa sitt sällskap med att ro dem uppåt Seinen i den enda båt, som fanns vid Courbevoie. En afton, då han vid midnattstid landsatt sitt sällskap på motsatta stranden och skulle ro båten tillbaka, törnade denna mot en påle, gick sönder och sjönk, så att generalen måste söka rädda sig medelst simning. Men då strömmen var stark, öfvergåfvo honom krafterna, innan han uppnått stranden, och han måste ropa på hjelp. Eu skogvaktares hund hörde hans rop och tjöt så länge, att han väckte sin herre, som också lyckligen raddade den nästan drunknande. Denna märkvärdiga lycka i olyckan skall hafva gjort ett så djupt intryck på den vidskeplige kejsar Alexander, att nan deraf söranleddes att gifva generalen befälet öfver en grenadierbrigad. T)-HÄUFrD på franska flottan. De talrika Tyskar, hvilka besöka den franska flottan vid Kiel, emottagas med stor artignet ombord. Ett par herrar från Hamburg hade på amiralskeppet fått en vacker och vänlig skeppsgosse till cicerone, och sedan de besett skeppets hela inre och skulle begifva sig derifrån, ville de gifva honom drickspengar. Men skeppsgossen asslog dem med ett leende, upptog sin plånbok och gaf Hamburgarne sitt visitkort, hvarpå stod: Duc de Montebello (Hertigen af Montebello). Fransmwännen och Turkarne. ,Courrier de la Dröme innehåller ett bref från en sergeant i franska armåen i Turkiet, ur hvilket bref vi medd la följande utdrag: . , Turkarne emottogo oss mycket väl, och vi emottogo likaledes mycket val engelsmännen, vära allierade, då de anlände hit. AF dessa goda folk, turkar och engelsmän, beundras vi högeligen för vår raskhet, verksamhet och munterhet. Nastan sjungande hafva vi uppslagit ett läger, hvilket de betrakta som ett underverk. Vära tält, våra gator och de små trädgårdar och parterrer, hvilka sorskona våra boningar, äro beständigt föremål för de nysikne ottomanernes besök. En kanal, som vi gräft för att leda friskt vatten från en förträfflig källa till vårt läger, betrakta de som ett romerskt arbete, På en enda dag gräfde nemligen nära 3,000 franska soldater en kanal af 6 bilometres (nära å sv. mils) längd till en ypperlig källa, som utspringer ur en klippa och förut utgjutit sig få slätten, der den en dast utgjort en förfriskning för ormar och grodor. Nu I äga vi detta berrliga vatten i vårt läger, der det är tillräckligt för alla och uppfriskar alla våra trädgårdar. Turkarne, hvilka i sin lojhet icke tänka på annat, än att hvila sig och röka sina pipor, äro högst förvånade öfver detta arbete, af hvilket de draga nytta; de dricka ej Mera af sina cisterners saltaktiga vatten, utan hemta nu vatten hos oss. De äro förtjusta öfver vår karakter och vårt sätt att vara, Deras qvinnor, hvilka ständigt höra sina mäns lostal öfver oss, sitta dagarue igenom vid sina griljerade fönster, för att se oss passera. En döfsunfrimurare. Den 4sistl. Mars d. å. intogos i den stora engelska frimurare-logen i Hamburg tvenne bröder, af hvilka den ene är dofstum. Utan att kunna förnimma spiåxsljuden, har denne döfstumme frimurare till en förvånande höjd drifvit färdigheten att förstå språket, så att, genom iakttagandet