Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1854, sida 1

för att låna dess ljus åt nattens mörkerhöljda stigar. I skenet af den fulla månans glans stod äfven Ebba, väckt af den plötsliga oron, i sitt fönster och såg utåt gatan. Hela den ryska garnisonen var på fötter och styrde sin kosa till kasernerna, der de förut omtalade tyska regementena voro inqvarterade, och der den vid den visitation som der anställdes fann dessas gevär skarpladdade och flera tecken, som tydde på en nära förestående katastrof. Med denna upptäckt var också stafven bruten öfver de förråddas hufvuden. Ryktet om ett, af svenskarne tillställdt myteri, åtföljdt af ett skadelystet jubel öfver dess upptäckande, sorlade genom gatorna från tusende ryska tungor. — Svenskarne, de förb—de svenskarne, lara ämnat rymma! Men, tack vare vår kommendants vaksamhet; han har i tider vädrat brändt horn! Nu ba vi hela bagaget i våra klor. Det skall bli ett spektakel, som lönar att se på! Knut och afrättningar, och stegel och hjul! Ha! Så mycket på en gång ha vi väl aldrig varit trakterade med! Lefve kommendanten! Hurrah för vår kommendant! I denna anda ljödo de ord, hvarmed ryssarne till synbar uppbyggelse och förlustelse helsade hvarandra, och som från de tält samlade folkhoparne på gatan trängde sig till Ebba, der hon lyssnande och undrande stod vid sitt fönster. De isade henne med fasa; men det intryck hon af dem erfor var dock ringa emot det, som verkades af den syn, som kort derefter mötte hennes blickar, då hon fick se sina arma landsmän, Sveriges ädle söner, som stridt och blödt på ärans falt, omgifna af ryska soldater och efterföljda af profosser med knutpiskor i hand, i stora hopar föras upp till fästningen. ÅÄnnu låg likväl allt dunkelt och oredigt för hennes föreställning ; hon fann att något förfärligt måste vara på färde, men hon kunde icke föreställa sig hvari det bestod; ingenting var henne fullkomligt klart. Forgafves spejade hon bland mängden på gatan efter en enda svensk, hvilken hon genom sitt öppnade fönster kunde tilltala och hämta upplysningar af om sammanhanget af hvad som tilldrog sig; alla dem hon såg passera voro beledsagade af rysk bevakning, och med dem hade hon ingen håg att våga sig i samtal, Forts.)