Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 123.) Mina bröder, det svallar mäktiga känslor genom ert bröst; de heta kung Carl, frihet och sadernesland. Gud sjelf har skrifvit dem som stjernorna på fästet, klara och oföränderligt desamma i hvarje svenskt hjerta. Vi stå djupt inmörknade i olyckans natt, men de skola lysa oss liksom de himmelska ljusen vandraren genom öknens faror. Välan! Vi vilja icke stanna här i en neslig fångenskap! — — Säg bröder! Det vilja vi ju icke! Det första steget ur träldomen heter mod, det andra ståndaklighet och trofasthet. Dessa kunna föra oss långt, långt! — — — — Kännen I eder färdiga att taga ut dem? Alla de närvarande sågo frågande på hvarandra, de visste att Ruhls ord aldrig brukade vara munväder, och slutade således till att) dessa måste ega en afsigt, den de ännu icke kände. Ruhl såg deras förundran och återtog: — Frågen ej med edra blickar hvarandra om det svar J bören gifva. Hvar och en af eder är en svensk man. Låte han sitt eget hjerta tala! Ären J färdiga till mod, slåndaktighet och trofasthet. — Ja! — ropade såsom med en mun alla och uppräckte sina händer? i — Valan, kamrater! — fortfor nu talaren. — Jag vill då upptäcka för er en plan, hvilken sedan någon tid lifligt sysselsatt mig. Vi kunna göra oss lediga från denna förhatliga fångenskap. Vi kunna afskudda detta ok, som lägger traldomens märke på våra fria skuldror. Det beror på oss sjelfva; vi äro här etthundradefemtio svenskar. Hvad förmå ej de med mod, slåndaktighet och trofasthet? Bröder, när ha de svenske tviflat på sina krafter? Vi äro här lamt bevakade; hvad skulle hindra oss att gripa kommendanten, binda honom och öfvermanna besättningen, bemäktiga oss krigskassan, Vapen och ammunition, och så, i slutna leder, beväpnade till anfall som till försvar, tåga