Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1854, sida 2

TR RIIIISBACILU 101410 voluC UUULR Tala 1712—2 nad med betydliga uppoflringar. Bresskrifvaren påstår, att den turkiska öfverfältherren på de senaste dagarne börjat ätt framskjuta sina förposter mera emot Donaufästningarne. Blott derigenom låter det sig förklara, huru Turkarne våga, att i åsynen af Ryssarnes stora truppmassor och storartade försvarsoch ansallsanstalter sedan d. 4 nästan dagligen sätta öfver floden och fem till sex timmar med sådant dödsförakt kämpa emnt fiendens öfverlägsna styrka. Enligt de d. 12 ingångna notiser från Donau hopa sig Turkarne sedan ett par dagar vid Turturkai och man väntade ett nytt anfall på Oltenitza. I träffningen vid Turnu d. 28 April förlorade en enda bataljon af det vid Csitate så illa tilltygade regimentet Tobolsk öfver 400 man i döde och sårade. Sedan d. 2 har kampen förnyats så väl vid Turnu som Islas och sortsar med största förbittring. Oarne ofvanoch nedanför Ålutas mynning äro alla i Turkarnes våld. En stor delaf de framför Kalafat uppställda tyska trupperna ha tagit riktningen emot Turnu och Islas; vid sistnämnde plats hafva d. 8 inträffat ungefär 300 från Kalasat kommande Turkar. Sedan d. 11 hette det i Bukarest, att Turkarne voro i besittning af Turnu och att de starkt befästade sig derstades; ja man påstod tillochmed, att Turkarne i denna vinkel ville upprätta ett nytt Kalafat. Transporterna af sjuka och sårade voro aldrig så täta, som sedan denna månads början. Svarta hafvet och Asien. Tigers strandning och dess besättnings tillsångatagande bekrältas fulikomligt. De närmare omständigheterna vid denna olyckshändelse uppgifvas dock ännu mycket olika. Några säga att hela besättningen fördes kringssången i land, och att de engelska örlogsångare, som tillkommit för att bispringa Tiger, slutligen riktat sin eld emot detta fartyg, sannolikt för att heldre förstöra det än låta det falla i Ryssarnes händer. Enligt en annan berättelse skola 3 båtar med något manskap från Tiger hafva flyktat ut i öppna sjön. Det heter, att Engelsmännen genom en parlamentär fordrat utlemnandet af sina fångne landsmän, hvarpå guvernören i Odessa skall hafva svarat, att de måtte hemta dem, om de kunde. Många darrade för en bombardering och fruktade dock att visa sin ångest. (Detta skrefs i Odessa den 12 dennes.) Enligt en berättelse i Wien. Presse skall Tiger seglat från Sulinamynningen och af storm nödgats söka skydd på Odessas redd; vid sin ankomst dit hade fartyget emottagits med kulor från ryska strandbatteriet. Det gaf nödsignaler och hissade en hvit flagga. Ryssarne brydde sig icke om dessa tecken, utan kastade glödgade kulor på fartyget, som derigenom råkade i brand. Detta for närmare kusten och manskapet gick i trots af kulregnet i land. Fartyget ligger nu i temligen dåligt skick i Odessas hamn och manskapet behandlas som krigsfångar af Ryssarne. Franska Monitören meddelar, att flera ryska handelsfartyg blifvit tagna tätt vid land under sastningen Eupatorias kanoner. En anmärkning i bemälte tidning öfver Batums belägenhet låter antaga, att en landstigning i Asien hör till möjligheterna af den fransk-engelska salttågsplanen. Östersjön. I franska och engelska tidningar grasserar nu ryktet om Gustafsvårns intagande. — En till Lubeck ankommen ångare, som d. 16 passerat Dagö, säger sig d. 17 på morgonen ha sett engelska flottan. — Franska flottan låg d. 22 ännu vid Kiel och troddes icke så snart skola asgå. — Rörande uttagandet af de 8 fartygen ur Libaus hamn hafva flera historier satts i omlopp. En berättelse säger, att de brutit blokaden, hvarpå Engelsmännen hotat med en bombardering om de ej genast utiemnades, hvilken begäran utan dröjsmål uppsyldes. Enligt en annan berättelse hade de 8 fartygen redan sedan krigsförklaringen legat i den inre hamnen och voro till en del altacklade. Den 17 lade sig de begge sregatterna Amphion och Conflict utanför hamnen med sina bredsidor och öppnade styckeportar vända emot staden. En båt skickades i land med skriftlig uppmaning från befälhafvaren att utlemna alla i hamnen befintliga ryska handelsfartyg och hotade i vidrigt fall med en bombardering. Staden är aldeles öppen och har ingen besättning. Magistraten svarade på den engelska uppmaningen, att staden måste underkasta sig sitt öde, men väntade dock att engelska krigsmakten icke skulle fientligt behandla en värnlös stad, utan respektera mensklighetens och ärans lagar. Ester emottagandet af detta svar afsändes trån de båda fartygen 11 båtar med cirka 200 matroser och marinsoldater, hvilka med brinnande luntor inforo i hamnen och derifrån utbogserade de 8 der befintliga ryska fartygen. — Engelsmännen skola i Memel yttrat, att de tänkte göra ett likadant besök i Riga som i Libau.