Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1854, sida 1

GEORG BOCISLALS STÄEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 121.) Du Rietz, som ännu i andra ledet bibehöll den egendomliga värman af det fransyska blod han på fädernet ärft, med det deraf aistrade lisliga temperament, hvilket så lätt låter uppdrifva sig till denna ädla exaltation, som i alla tidehvarf varit så karakteriserande för hans ursprungsstam, samt af sin svenska acklimatisering vunnit denna kärlek till äfventyr och faror, hvilken, utan att så noga beräkna deras vidd, kastar sig i deras famn af ren lust till den omvexling de erbjuda, — Du Rietz, säga vi, hade knappast hört Hysings berättelse till slut, innan han sade: ö — Iåtom oss icke förlora hoppet att rädda ett så ädelt lif, innan vi försökt det sista! Jag vill låta bädda ner mig i hans sjuksläda och företaga resan i hans ställe, om ni lofvar att bedrifva saken så hos Stael, att han icke gör några upptäckter i otid, utan förblifver i menlös okunnighet tills sprattet redan är verkstäldt och således icke kan ändras, och vidare tar edra mått och steg till afböjande af de äfventyr som deraf kunde uppstå för framtiden. — Var öfvertygad, — sade Hysing, — att det skall blifva mig en helig pligt, att hellre draga äfventyret af hvad som kan hända öfver mitt eget hufvud, än låta hvarken er eller Stael deraf drabbas. Och nu, måtte himlen belöna er sör en upposlring, som räddar ett ädelt lif! Den har gjort er till ett redskap för mina afsigter, den skall ock ... — Nog, nog, kära pastor! Vi hafva icke mycken tid för utgjutandet af våra känslor. I morgon bittida lärer aftåget skola ske, och vi torde begge behöfva taga tiden i akt för våra förberedelser. Farval! Med dessa ord skildes han från Hysing, som vid tanken på sitt kort förut så plötsligt misslyckade försök, gjorde en tyst önskan, att icke äfven denna plan måtte ha sina dolda hinder, att stranda emot.