Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1854, sida 1

GEORG BOGCISLALS STäkL v. HOLSTEIN. Romaniserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 120.) Han träffade då Stael betydligt stärkt, som det syntes, både till kropp och själ, och erfor af de första ord hvarmed han tilltalade honom, att hans tankar voro sysselsatta med hvad som hörde till den förestående resan. Detta i förening med den sig tydligt visande förbättringen, bestämde Hysing att upplysa honom om den förändring, som skett och med den, i glädjen som sorgen, lugnande och fridgifvande hänvisningen till försynens kärleksfulla vård om våra öden, berättade han nu hvad som tilldragit sig. Stael hörde uppmärksamt ända till slutet. Dpå räckte: han honom sin hand och sade: — Tack, Hysing, tack för hvad ni gjort. Er vänskap är alltid densamma, liksom mitt hjerta för er! Men himlen har annorlunda beslutat. — Hvad för slag, kapten? — Nej aldrig skall jag undfly mitt öde för detta pris! — Kapten, vänd er åt väggen och sof en smula. Ni talar nu litet på tok; sjukdomen har det med sig. Den tål icke starka sinnesrörelser, och hvad jag berättat er, har naturligtvis till någon del uppskakat er. Sömnen stärker och reder själens tankar. Ni skall vakna med andra beslut. — Nej, min redlige vän! Jag tackar Gud, att jag i detta ögonblick känner mig redig och stark att kunna afgöra ösfver min belägenhet. Aldrig, jag upprepar det, aldrig skall jag af fröken Natalias hand mottaga min räddning, aldrig skall jag låta krossa mig af detta stolta adelmod! — Kapten, ni gör er skyldig till otacksamhet emot himlen; och ni misskänner den högstes förbarmande då ni vägrar att begagna de medel han sänder till er räddning, Jag skulle med Guds och förnuftets ord kunna bevisa er, att ni icke eger rättighet, som en kristen, att förfara som ni gör med vår Herre sjelf och säga: Jag vill icke rädda mitt lif, emedan du kastar mig den här men icke den der plankan att fatta uti! Jag skulle kunna slå er med en hel straffpredikan, men, det är icke värdt x