ben 27 Maj. Den spända afvaktan på lösningen af de stor artade och för Europas framtid afgörande ut landska tilldragelserna har dragit uppmärksam heten i hög grad ifrån våra egna inre angelä genheter. Detta innebär dock långt ifrån nå gon likgiltighet för de sednare, — tvertom tre vi att svenska folket med hvarje dag allt dju pare inser vigten af en pånyttfödelse utaf vår samhällsskick — men hvar man fattar hurt nära vårt eget öde är bundet vid den stor: striden mellan östern och vestern, så att p dess utgång beror huruvida ett friare samhälls skick skall komma att lyckliggöra det kära fo sterlandet, eller samma medeltids-institutioner med dess kastskillnader och split, ännu unde långa tider skola hämma vår utveckling. Mar måste således afvakta denna stridens utgång och del vore nästan oklokt all derförinnan be gynna med något mera allvar bearbeta de sto ra inre frågorna, af hvilka representationsfrå gan intager första rummet, såsom grunden ocl vilkoret för alla öfriga så högt af nöden på kallade reformer. Man må således icke före ställa sig, att denna fråga förlorat sin vigt föl den tänkande och frisinnade delen af svensk: folket, derföre att man för ögonblicket tala mindre derom; den hvilar endast på bordet fö! kommande allvarligare öfverläggningar. Tullfrågans utgång väckte en glimt af för hoppning, att äfven med den närvarande re: presentationen ett och annat steg skulle kun. na tagas på sramåtgåendets bana, att enighet emellan de fyra stånden till befordrande a nyttiga reformer ej vore omöjlig och att mar således gjort orätt i att, såsom litet hvar vä