Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1854, sida 2

Utrikes NYyHäe-ler. I går anlände utländsk post med Nordcap, med underrättelser af 3 dagars senare datum, än de i onsdags ankomna. Öster-jön. Franska flottan låg d. 21 i Kiels hamn och troddes skola uppehålla sig der någon tid dels för att intaga proviant, dels för att afvakta nya order. — Engelsmännen hafva varit inne i Libaus hamn och uttagit derifrån 8 ryska fartyg, hvilka förts som priser till Memel. Stadens besättning, 400 dragoner, säges hafva dragit sig tillbaka vid den hotelsen att första skott från deras sida skulle hafva stadens bombardering till följd (??) svärta hafvet. Notisen om bombarderingen af Sehastopols utanverk synes vara ogrundad. Franska Monitören meddelar 2:ne rapporter srån amiral Hamelin, af hvilka den sista är daterad d. 5 dennes. Det heter i denna rapport, att en afdelning af de allierade flottorna skickats under befäl af engelske kontre-amiralen Sir E. Lyons för att angripa och förstöra ryska etablissementer och fartyg på kusterna af Krim och Tscherkessien och öppna förbindelser med Tscherkesserna, och enkannerligen med deras anförare Schamyl. Denna afdelning består af ett engelskt och ett franskt linieskepp, 2 franska ångfregatter och 5 engelska ångare. Medan denna afdelning verkställer de operationer, som den fått sig uppdragne, kryssa, säger uttryckligen rapporten, de återstående 17 fartygen af flottan utanför Sebastopol för att hålla ryska flottan i respekt. Omkring d. 15 Maj ville amiral Hamelin, på Baltschiks redd, åter förena sig med kontre-amiral Lyons. Tills denna dag har alltså sannolikt ingenting företagits emot Sebastopol, hvadan ryktet om dess bombardering åtminstone torde få anses som förhastadt. Deremot synes det bekräfta sig, att en olycka drabbat en engelsk ångare i svarta hafvet. Från flera håll berättas öfverensstämmande i hufvudsaken, att engelska örlogsångaren Tiger, 16 k. och 220 mans besättning, strandat i närheten af Odessa och att besättningen råkat i rysk fångenskap, fastän detaljerna afvika betydligt från hvarandra i de olika berättelserna. De grunder, på hvilka engelska ministrarne (Newcastle i ölver-och Graham i underhuset) bestridt trovärdigheten af denna olyckspost, hålla alls icke streck. Å