Article Image
rubriken kreatur stadga en tull emotsvarande 50 Å af den nu gällande. Krokar till fiske, n. v. t. per skålp. 24 sk. Utsk:t 12 sk. Bifölls. Krut: n. v. t. förbud; utsk:t per skålp. 4 sk. — Bisolls. — Hos Adeln, der srågan upptogs isammanhang med Salpeter, yrkade eresve 4. von Rosen upphälvande af all tull. Statsrådet gr. Mörner önskade förbudets bibehållande, men då de sednare dagarnes erfarenhet öfvertygat honom, att detta vore stridande mot ståndets nuvarande åsigter, åtnöjde han sig med att yttra detta endast såsom sin enskilda tanke. Utsk:ts förslag bifölls. Kött: upptages nu under 3 rubriker: färskt, Äsaltadt, och Åtorkadt eller rökt, med tullsats af 20 sk. för den första och 32 sk., per lisp., för den tredje rubriken, samt 4 rdr per tunna för den andra eller saltadt kött. Utskottet föreslär: saltadt 1 lisp. 8 sk. alla andra slag d:o 20 Utskottets förslag bifölls af Adeln och Preslteståndet. — I horgareståndet blef kött sammanufördt under en gemensam rubrik, Lalla slag, hvarå tullen bestämdes till 4 sk. per lisp. I denna punkt förspordes mycken enighet; endast hr Arnberg strafvade något litet för skydd åt jordbruket. — I Bondeståndet yrkade Petter Jönsson och Rutberg gamla tullbestämmelsen, och med den sednare instämde Lagergren, Daniel Danielsson från Örebro, Petter Mårtensson och Lars Mattsson. Sahlström ansåg den föreslagna tullen vara fullkomligt tillräcklig och önskade at bondeståndet ej skulle visa sig så egennyttigt att förorda lissmedlens fördyrande. Örebrorepresentanterne, utom Daniel Danielsson, samt Nyqvist, Kyllander, Johan Persson från Upsala län och Anders Jonsson från Westmanland instämde med Sahlström. — För den gamla taxan talade äter Medin, Svartling och Petter Claesson, och åtskillige instämde med dem. Ola Månsson, Matts Persson och Anders Pehrsson från Örebro talade för utskottets förslag, och likaledes Johannes Nilsson, som önskade att icke en och annan possessionat skulle skörda fördelar på den fattiga befolkningens fodoämnen samt påminde dem som önskade hög tull på kött, att detta skulle inverka på markegångspriset, och således landa de län till men, som bland siva skattetitlar hafva kött. Jöns Andersson instämde med Johannes Nilsson, Vid votering segrade de som voro för gamla tulltaxan, med 37 emot 35, och Sahlström, Lars Gustaf Andersson, Jöns Andersson, Joh. Nilsson från Skåne samt Johannes Nilsson från Bohus län, Ola Måusson, Matts Persson, Johan Persson, Nyqvist med flera reserverade sig. Före denna votering hade åtskillige af de liberala ledamöterna aslagsnat sig. Lampor och Lyktor: n. v. tullt. upptager endast Slampvi. med 3433 4 värdetal. — Uisk:t föreslår sortullning såsom det ämne arbetadt, hvaraf de hufvudsokligen bestå. Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskilt efter glas af andra slag. — Bifolls. Lin: ohäckladt, n. v. t. per lisp. 1: 8; utsk. 12 sk.; häckladt, n. v. t. 2 rdr; ut-k:t 24 sk. Euligt utskottets förslag bortfalla de särskilda tullsatser, som i sednaste tulltariff bestämdes för denna artikel, då den Ör tillverkning af segelduk, efter af kommerskollegium erhållet särskildt tillstand. införes, hvilka voro 12 sk. för ohäckladt och 24 sk. för hacbladi lin per lisp., och hvilsa genom hongl. kungörelsen den 11 Juni 1853 nedsattes till 8 och 16 sk. Uisk:is förslag bifolls af Adeln och Presteständet. — I Borgareständet nedsattes tullen å ohäckladt till 8 sk. och å häckladt till 16 sk. per lisp. — I Bondeständet uppstod harom en längre diskussion, derunder Erik Ersson från Gosleborgs län yrkade hälften af den gamla tullen, och med honom instämde de flesta norrlänningar oen smålanningar. samt David Andersson och Daniel Danielsson från Örebro, s. talm. Nils Persson, Svarteing, Lars Mattsson, Nils Nilsson från Wermland, Ola Sven son, Johan Petter Danielsson m. sl., hvilka ock segrade. Anders Persson, Ola Månsson och Sahlström voro för bifall, och Matts Persson från Stockholms län ville belst bifalla utsk:s förslag, men om man ej skulle godkänna detta i fråga om tullsatsen, så ville såväl han som And. Pebrsson att man ej heller skulle besluta upphörande af kommerskollegii rätt att meddela lägre förtullningsrätt för vissa fabriker, bland dem segelduksfabrikerna. Harvid förmalde Matts Persson att folket i bans ort köper mycket lin från Norrland till segelduk etc. Detta gaf Daniel Danielsson anledning att förklara, det ban ej undrade på att Matts Persson talade för låg tull, då han behöfde köpa Varan, men detta vore dock icke förenligt med de fattiga smålanningarnes bästa. Matts Persson svarade härpå, att han sjelf bade odlar och säljer lin och att det således ej var för eget intresse som han talade, utan att han blott ville förorda hvad han ansåg nyttigt för det allmanna, som i ena orten kan ha saljare af en vara, men i en annan alltid har köpare. Det torde här böra tilläggas, att detta Matts Perssons sätt att taga frågan om tullen på lin stod i full öfverensstämmelse med de åsigter han uttryckte i fråga om fisk, då han — ehuru shärgård-bo och representant för en ort, som idkar betydligt stömmengssiske — i det allmännas intresse varmt förordade tullfrihet för denna vara, liksom för sill och gråstdor, samt låg tull för öfriga si-ksorter. (Forts.)

24 maj 1854, sida 2

Thumbnail