Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1854, sida 3

Landsorten. Norrköpings tidning berättar, att då åugsartyget hlixten vid sin ditkomst aflossade det vanliga signalskottet, inträffade den olyckan, att kanonens förladdning fastnade uti en vid norra ändan af strömmen belägen magasinsbyggnad, som deraf antändes. Genom skyndsamt ankommen hjelp lyckades man dock släcka elden innan den hunnit gripa omkring sig. — F.ån Östersund skrifves under den 6 dennes: Enligt berättelse skall under förliden vecka 3:ne personer drunknat på sjön Liten i Undersåker då de återvände fråa Myckelgärd i Mörsil, dit de nödgats begifva sig för att vid det derstädes hållna vintertinget vittna uti en process om huruvida en person stulit en hundvalp fran en annan. — I ÅÖresunds-postenläses följande korrespondens från Lund, daterad den 16 dennes: I går försiggick här en af dessa glada, trefliga fester, som nästan uteslutande tillhöra ungdomens föreningspunkt, akademien. Vardagen, den 1:ste Maj, hade blifvit uppskjuten att firas till den 15:de, med hvilken förändring enhvar hade skäl att vara belåten. Aftonen var redan framskriden, då festen började, och Lundagård var smakfullt dekorerad med kulörta lampor och kronor, hvilka, hangande i de gamla lummiga träden, spridde ett mångfärgadt och, för att tala i tivoli-stil, magiskt sken. Alla voro synnerligen upprymda; en del maskerade och kostumerade deltagare, bland hvilka Abd-El-Kader, uppförde karnavals-upptåg till mängdens förlustelse; en sannt ungdomlig anda herrskade och naturligtvis vidrördes äfven dagens stora politiska frågor i de många tal, som vid deta tillfälle höllos. En skål föreslogs för ÅRysslands undergång, en annan för Fritetens vänner, en tredje för Vesterns och civilisationens framgång i kampen mot barbariet; sjelfva Marseillaisen begärdes upprepade gånger och afsjöngs med en acklamation, så att man icke sedan 1848 hört nåzot så lifligt under de gamla kastanierna. Sjelfva magnisicensen fördes, trots den officiella akademiska sormalismen, med strömmen och föreslog en skål för ungdomen och det ungdomliga (!) i Sinnet. En af de vise eller de s. k. Mormonerna uppträdde visserligen med litet kylande pulfver, men vann intet gehör. Festen varade till långt utåt natten, och Lundagård hvimlade af folk, hvilka med höga bravorop deltogo särdeles i de anti-ryska skålarna; alla samhällets klasser voro bland åskådarna så talrikt representerade, att man med skäl kan anse en tillställning, sådan som denna, lika mycket för en folksom en studentsest. Alla voro derom ense, alt sedan det minnesvärda året 1848 hade ingen så liflig och lisgifvande kollation på Lundagård egt rum, och de intryck som från en sådan ungdomshögtid hemföras, förgätas af ingen. i3n3n3n3n333.. Ä—