Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1854, sida 2

l0Tetåglis. Enligt en korrespondens i Osser. Tr. skulle Ryssarne äfven redan sjelfva ha förstört fästena Redut Kale, Sukum Kale och Anapa vid Tscherkessiska kusten, så att de allierade flottorna befriats från detta besvär. Enligt en skrifvelse från Konstantinopel i K. Z. har turkiska flottan, om hvars utlöpande redan underrättelse erhållits på telegrafväg, om bord de begge Tscherkesserna Sefir Pascha och Beisched Pascha jemte 40 europeiska officerare, hvilka blifva Tscherkesserna en god hjelp i kriget emot Ryssarne. Flottan kommenderas af amiralen Kaifferli Achmed, Som är försedd med ganska vidsträckta fullmakter. I affären vid Odessa utmärkte sig mest af alla engelska fregatten Terrible. Dess kapten, Cleverty, lemnade icke ett enda ögonblick sin post på hjulhuset. Derför helsade honom äfven samtliga manskapet på de förenade flottorna, när han for förbi (hans hjulhus hade förlorat några prydnader och i skråfvet sutto ett dussin ryska kulor) och af amiralen erhöll han det hedrande uppdraget att bringa underrättelsen om bombarderingen till Konstantinopel. Der reparerade fartyget den skada det lidit. Den 3 gick det åter till sjös. Den korta kuren bevisar, att dess sår ej varit betydliga. Från Lemberg skrifves under d. 12 Maj, att äfven efter de förenade slottornas afgång från Odessa denna stad blokeras af flera krigsskepp. Franska och engelska tidningar göra skarpa anmärkningar deröfver, att, ehuru fientliga fartyg i förklaringen öfver de neutrales rättigheter blifvit medgifven en termin, inom hvilken de finge fritt utlöpa, engelska och franska fartyg detta oaktadt quarhållas i ryska hamnarne och besättningarne gjorts till krigsfångar. Czarens beundrare hafva skrutit så mycket med hans riduerlighet, men huru denna står tillsammans med ett slikt beteende låter sig svårligen förklara. Underrättelserna om turkiska armåens tillstånd i Asien låta fortfarande ganska bedrösliga. Soldaterna rymma i hoptals och det tros att vid första seger af Ryssarne hela armen skall upplösa sig. Grekiska upproret. Det bekräftar sig ej, att engelska och franska sändebuden lemnat Athen och begifvit sig till Negropont. Monitören meddelar en berättelse från Athen, enligt hvilken de 3 generaler, Hardekisti Grivas, Spiro Milios och Blachopulos som af grekiska resgeringen sandts till gränsen, hafva det uppdrag t) att tillbakasösa på turkiska området de insurgenter, som försöka återvända derifrån, för att af dem bilda en förmur mot turkiska stridskrafterna; 2) att reorganisera upproret och i nödfall understödja detsamma genom irreguliera eller förklädda reguliera trupper; 3) slutligen att med beslutsamhet infalla i Turkiet för att göra sig händelserna till godo. De 3 generalerna ha oinskränkta fullmakter och alla i regeringens händer befintliga resurser äro stälda till deras förfogande. Från Patras skrifves i Monitören, att en utskickad från regeringen rekryterat för insurrektionen bland fästningssångarae på kastellet Morea och i Nauplia. På förstnämnda stället hade de qvarvarande fångarne, förbittrade öfver sina medfångars lössläppning, brutit sig ut och flytt. — Hatzikaratassos, som i spetsen för 8 å 900 man landstigit på halion Chalcidice i Macedonien, berättades i Athen hysa ingen mindre plan än att, sedan han insurgerat bemälte halfö, med tillhjelp af Salonichis invånare bemäktiga sig denna stad, taga den till stödjepunkt för sina vidare operationer, oroa Galipoli och hålla Adrianopels garnison i schack och på detta sätt underlatta Balkan-öfvergången för Ryssarne. Det är dock all anledning förmoda, att Karatassis företag fullkomligt misslyckas. DANMARK. Som utrymmet på senare tider så starkt tagits i anspråk af de orientaliska angelägenheterna, hafva vi icke så utförligt som måhända behöfligt varit kunnat upptaga hvad som föregått i detta vårt grannrike. Flera gånger har imellertid blifvit antydt, att de nuvarande maktinnehafvarne i Danmark, trotsande både lag och författning, fullföljer en bana, som synes återföra detta land till samma politiska omyndighetstillstånd, hvari det befann sig före 1848. Så t. ex. har nämnts huru öfverstelöjtnant Andre och öfverauditör Hall blifvit afsatte från sina innehafvande befattningar och biskop Monrad blifvit beröfvad sin biskopsstol, emedan de vid riksdagen motarbetat ministeI ren. Om ock en paragraf i grundlagen bemyndigar kungen att godtyckligt afskeda alla embetsmän, så är det dock mycket tvifvel underkastadt, huruvida denna paragraf eger tillämplighet på kyrkans män. Dessa afsättningar anses endast utgöra förelöparne till ytterligare skräckåtgärder, i fall hvad som skett icke ut