sförstnamudå IIHIARICLII JÖlIdt1 (111 LJÖG MYT hotande not, hvarom förut talats. Enligt hvad som askrifves till LIndep. helge från Paris under den 14 dennes, har Österrike, då det skulle svara på Rysslands meddelande om lilla Wallachiets utrymmande, begagnat tillsallet för att underrätta S:t Petersburger-kabinettet om sin afsigt att besätta Montenegro och Bosnien för att upprätthålla lugnet i dessa länder. Till den i rysk-österrikiska förhållanden väl underrättade Angsb. allg. Zeit. skrifves deremot från Wien under den 10 dennes, att österrikiska kabinettet underrättat det ryska, att ett anryckande emot Balkanpassen eller en Donauöfvergång från lilla Wallachiet till Serbien skulle af Österrike betraktas som krigsorsak. Som svar härpå hade czaren befalt uppställandet af 70,000 man emellan Szereth och Pruth med fronten emot Siebenburgen. När detta blef bekant för Wienerkabinettet gaf det, förmäler vidare korrespondenten i ÅAugsb. allg. Zeit. genast befallning, att 12:te armåkorpsen i Siebenburgen, 4:de reservkorpsen i Lemberg uti Gallizien och 2:dra armekorpsen i Bränn uti Mähren, hvardera 30,000 man stark, skola kompletteras och ställas på krigssot. Andra armäkorpsen i Bränn skall ofördröjligen marschera till Krakau. Den i Siebenbörgen stående korpsen skall förstärkas genom 15000 man från Ungern. Under det korrespondenten i bemälte tidning säger dessa rustningar redan vara anbefalta genom en kejserlig skrifvelse, heter det dock i andra skrifvelser från Wien af den 15, att de dittills blott i allmänna ordalag omtalats. Ingen närmare bekräftelse har erhållits om italienska armeens ställande på krigsfot. — Erkehertig Albert, generalguvernör i Semlin, har med en talrik stab inträffat i Semlin och desinitift öfvertagit befälet öfver den vid sydöstra gränsen uppstälda observationskorpsen. Hvad som imellertid bäst angifver den stälning, som Österrike, vi bekänna det, något oväntadt, synes omsider hafva beslutat intaga emot Ryssland, är den handskrifvelse, som kejsaren aslätit till inrikesministern och hvilken stått att läsa i den officiella Wiener-Zeitung af d. 16 dennes. Den lyder som följer: Käre friherre v. Bach! Det hotande utseendet af de politiska förhållandena i allmänhet, de starka truppmassor, som till följe af det orientaliska trasslet satts i rörelse vid mitt rikes gränser, och i synnerhet den omständigheten, att betydliga truppuppställningar föregå vid dess ostra och norra gränser, föreskrifva försigtignetsmått, hvilka äro egnade att betrygga monarkien emot alla möjligen inträffande händelser och tillika sätta mig i stånd att vetksamt skydda mitt rikes genom dessa bedröfliga förvecklingar svårt hotade intressen och i sitt fulla omfång åt det bevara den ställning som tillkommer det ibland Europas makter. I betraktande häraf har jag gått i författning om stridskrafternas förstärkning i rikets sydöstra och nordöstra landskap och till den ändan funnit för nödvändigt att förordna en ny rekrytering af 95000 man. I det jag uppdrar åt er att i förening med mitt arme-öfverkommando ofördröjligen föranstalta det för verkställigheten af denna åtgärd erforderliga, är det mig ett behof att uttala min öfvertygelse, det mina trogna undersåter vid utförandet häraf, så väl som i allt dvad som af mig vidtages till mitt rikes säkerhef och ett eftertryckligt försvar af dess ära och intressen. skola ånyo adagalägga de i alla tider bevarade trogna sosterland-ka tänkesätten och uppoffrande beredyiliigheten. Wien den 15 Maj 1854. Frans Josef. De ryska truppuppställningarne vid Österrikes östra och norra gränser betecknas i detta dokument såsom närmsta anledningen till den af kejsaren anbesalta åtgärden. Då korrespondenten i ÅAugsb. allg. Zeit. uppger samma anledning till Österrikes rustningar vinna deri-enom hans öfriga uppgifter äfven i sannolikhet Anumärkningsvärdt ar för öfrigt, att den kejserliga handskrifvelsen icke talar om nåsra vidare fredsförhoppningar, utan uteslutande betonar bevarandet af Österrikes ställning som europeisk stormakt. Den beledsagas visserli gen i det officiella bladet af en ledande uppsats, enligt hvilken rustningarne äfven skola tjena dertill, datt gifva behörigt eftertryck åt Österrikes ytterligare sfredsst ftningsbemödanden, men denna utläggning torde hufvudsakligen hafva tillkommit för att i någon mån mildra skrifvelsens inflytande på börsen och assärsverlden. Då dessutom Ryssland icke en utan flera gånger förklarat att det icke ger vika för någon slags beväpnad demonstration, kan det val icke eller nu lyssna till de uppmaningar som Österrike så till sagandes på bajonettspetsen tillställer detsamma. Från Wien skrifves under d. 13 till Nat. Zeit., att man väntade en kurir från S:t Petersburg — hvars afskickande äfven bref från S:t Petersburg omtala — hvilken skall medföra en uppmaning från czaren till Österrike att asgisva en bestämd förklaring om den hållning det tänker iakttaga emot Ryssland. Det förljudes, att, då nu Österrike står så nära att bryta med Ryssland, en sammansmältning af de emellan Frankrike och Eng