Styckegods. I Aftonbladet läses bland , Rättegångsoch Polissaker följande godbit: , Till följe af en öfverståthållare-embetet från landshöfdinge embetet i Upsala län tillhandakommen skrifvelse, med begä an att jernbäraren Carl August Holmström och pigan Ulrika Sofia Lundin måtte åläggas att draga försorg om ett dem tillbörigt spädt gossebarn, som Upsala sattigvårdsstyrelse nödgats taga värd om, voro Huvlmström och Lundin uppkallade till poliskammaren. Polismåstaren (efter att ba uppläst skrifvelsen): Nå, Holmström, han är ju far till barnet. Holmström: Ja gubevars, nådig lagman, jag nekar aldrig för sådant. Polism.: Nå, hvarföre bidrager icke Holmström till barnets uppfostran och underhåll. Holmström (pekande på Lundin): Jo, se nådig lagman, förhållandet är det, att jag promt vill gifta mig med jungfru Sofi — jag har flere gånger begärt hennes samtycke dertill, men hon har alltid varit odeciderad. — Nu ber jag att hr lagman frågar henne, ty annars bryr jag mig alldeles icke om gossen. Polism.: Nå vill Lundin gifta sig med Holmström? Lundin, som hade ett fördelaktigt yttre och syntes vara af omkring 25 års ålder: Nej, goa hr lagman, jag har , slagit giftas ur hågen; Calle har så många gånger talt om bröllop, men han, som förtjenar si mycket pengar, har aldrig gjort allvare, och jag är fast öfvertygad om att han äfven nu icke friar på allvar. Holmström: Herre Gud, Sofi lilla, hvad du är obeskedlig, har jag icke alltid tyckt om dig, besinna att under dessa svåra och dyra tider blir det ju bättre och lättare för oss att föda gossen om vi — flytta i hop — och gifta oss. Lemna din tjenst hos krögerskan i huset n:o 39 vid Österlånggatan — och jag ska göra dig lycklig — ja, förb— mig, jag på annat vilkor tar emot barnet. Lundin (räckande handen åt sin friare): Godt! Hr lagman! jag ska gå in på saken; men det ska vara afejordt nu, ty jag har låtit lura mig så många gånger förut. Polism. (hvilken, liksom åhörarne, icke kunde hålla sig från att skratta): Giftermålsaffären får ni göra upp på annat ställe bäst ni viljen; nu afgår emellertid skrifvelse med svar till konungens befallningshafvande i Upsala, och j fån vara beredda på att taga emot barnet. Holmström (infallande): Icke på andra vilkor än att jungfru Sofi gifter sig med mig. Lundin: Jag har ju inför domstolen här en gång svarat ja — Holmstrom: Nå ja, det blir en annan sak; då ska jag ta emot pysen; men kom bara ihåg jungfru Sofi att vi ska gifta oss. Du får icke fara tillbaka till Upsala mera, seen du blifvit gift med mig. Under allmän munterhet aslägsnar sig Holmström, synbarligen förnöjd, och Lundin småleende gör honom sällskap. I ,Kalmar-Posten läses följande: Såsom bevis på den mekaniska fallenhet, som man så ofta anmärkt hos Svenska allmogen, förtjenar omnämnas en här före visad täckvagn på liggfjedrar, som genom en mekanisk kraft framdrifves och styres. Mekaniken är visserligen enkel och liknar den vanliga vefningen med 5 st kuggbjul, men uppfinningan förtjenar icke destomindre att omnämnas och uppmuntras, emedan den är gjord af en fattig inhysesman vid namn Ölander i Möckleby på Öland. Såval uppfinningen som sjelfva vagnen är hans första försök i denna väg. Styret är liksom ett roder anbragt i bakvagnen och styr både läv och säkert, äfven vid de tväraste krökningar af vägen. Häromdagen gick vagnen flera gator och slutligen med ett sallskap ut till Rostad. (På Öland har Ölander åkt 4 mil å rad med vagnen.) Lyckas uppfinnaren väcka välvilja för sin uppfinning, ämnar han att vidare fullkomna densamma, och ingen vet hvar slumrande, till verksamhet väckta anlag kunna stannå.