Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1854, sida 1

des så mycket af sin lycka, då Tschammers afresa, som skulle blifva signalen dertill, bebådades honom en vacker morgon, då han, från sitt fönster såg folket i stora hopar begifva sig åt Kremln till, i otvetydig mening att få begapa czarens aftåg, hvarmed den förres stod i oåtskiljaktigt sammanhang. Från denna stund helsade han med den otåligaste väntan hvarje flyende minut. Hvarje klockslag, hvarje knäpp eller kny tydde hans spända inbillning som en föregångare till ett budskap från hans älskade, tills han ändtligen såg sin dörr öppnas. — Himlen vare lofvad, kapten, att vi åter få träffas! — ljöd Hysings röst. Ehuru bedragen i sin väntan, erfor dock Stael vid denna helsning den angenäma känsla, som den trogna och bepröfvade vänskapens stämma alltid väcker i en själ med gehör för dess rena klang, och öppnande sin famn mot den inkommande, sade han: — Välkommen, redlige vän, efter en så ändlös längtan att få återse er! — Jo, — återtog Hysing, — man behandlar oss just rätt hyggligt i vår fångenskap! Som missdådare, dem man för sin säkerhet fruktade, snarare än som ärliga kristna och en ädel konungs redliga undersåter. — Jag har trott att skäl till denna klagan endast skulle vara mig förbehållet, — anmärkte Stael, — och hoppas att det blott är i vänskapens namn som ni funnit anledningen dertill. — Alldeles icke! Men om än så vore, vore den väl mindre befogad för det? Hvad bar ni gjort för det man skall inspärra er på detta sätt? — Hvad jag gjort? — — — Min kära pastor, det hör till en annan historia. Låtom oss nu glömma — så länge åtminstone — det förflutnas vedervärdigheter och prisa lyckan att hon åndtligen gjort mitt fängelse tillgängligt för vänskapen och ... Jag gissar, det icke är ert första försök att intränga till mig, som i dag lyckats? — Nej, det må himlen veta! Jag har långt för detta gjort allt hvad göras kan; jag har mutat, jag har hotat, jag har brum mat, men olyckligtvis icke ånyo mött furst Gagarin. — Och genom hvad medel har det i dag lyckats er ösvervinna de stora hindren? — Tillträdet till er, min kapten, var mig lika fritt, som utgåendet från mitt eget rum. Hvarken eder eller min vakt. gjorde någon svårighet; det tycks som deras order nu mera blott anginge att bevaka, men icke att inspärra oss.