Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1854, sida 1

GEORG BOGISLALS STÅEL v. HOLSTEIN. Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 115.) — O Stael, denna glädje kändes mig nästan tyngre att en sam bära än sjelfva min smärta; först delad med dig kan den bli min salighet. Jag har gråtit bittra tårar för det jag icke på tankens vingar kunnat skicka dig budskap derom; för det icke mitt hjerta kunde tala genom rymden eller tränga till ditt och hviska: vi skola blifva lyckliga.f Då hörde jag en röst af mitt hjertas ingifvelser, den bjöd mig vända mig till Naddin. Med en sällsam tillgifvenhet har han alltid visat sig färdig att tjena mig; och äfven nu har han lofvat att göra det troget och framskaffa ett bref till dig. Hvarför skulle han bedraga mig? Nej, jag fruktar det icke. Men skall han äfven lyckas? — — — Barmhertige Gud! — Han skall, han måste det! Han måste det för din skuld, min Stael, ty är icke hvarje minuts ovisshet en plåga för ditt hjerta, och vakar icke himlen alltid för de ädlas beskydd? Farväl! Jag räknar minuterna till Naddins återkomst. Måtte detta bref kunna utplåna minnet af de qval jag hos dig uppväckt! Bida ännu, och var lycklig! Din Ingeborg.