Franska regeringen har d. 9, säger Monitören, emottagit ossiciel rapport srån viceamiral Hamelin, om bombarderingen och förstöringen af örlogshamnen i Odessa. Denna rapport lyder som följer: . Ville de Paris, Odessas redd d. 24 April 1854 Herr Minister! ö Såsom jag haft äran underrätta ers excellens i min depesch af d. 16 dennes, begåfvo sig de 2:ne eskadrarne från Kavarna till Odessa, för att kräfva upprättelse af denna stads auktoriteter för det oförsvarliga anfall hamnbatterierna företagit emot en fregatt och en båt, som förde parlamentärflagga. . Efter 3:ne dagars lycklig fart, kastade våra fartyg ankar, d. 20 April, 3 mil öster om Odessa, hvars redd är föga tillgänglig för eskadrar. Den 21 April erhöll amiral Dundas, genom en engelsk ångfregalt, ett den 14 dateradt bref från baron Osten-Sacken, generaladjutant hos kejsar Nicolaus och generalguvernör i Odessa. vid ett ögonkast på detta bref finner ers excellens, att denna general, för att försvara sig, antog ett system af förnekelser, stridande emot allt hvad vi förnummit, icke blott af kapten och officerarne om bord å den beskjutna fregatten, utan äfven af kaptenerna å handelsfartygen på Odessas redd. Det återstod oss alltså endast att summariskt uppfsordra general Osten-Scken, att inom några timmar gifva oss upprättelse för sitt förfarande emot ett fartyg af de förenade eskadrarne. Jag bifogar det bref, som jag och amiral Dundas d. 21 April skickade denne general under form af ett ultimatum. Vi måste göra oss i ordning till en attack följande morgonen d. 22 April emot den kejserliga hamnen i Odessa och allt hvad den inneslöt, om vår uppfordran lemnades utan svar till solnedgången. Det kunde icke falla oss in att göra staden Odessa eller dess handelshamn det minsta ondt. Ryska kejsarens ombud var endast skyldig till ett attentat emot folkrätten; det var derför den kejserliga hamnen ensamt, de magasiner och de fartyg som den inneslöt och de batterier som förvarade dem, som amiral Dundas och jag beslutat att angripa och förstöra. För att uppnå detta mål ansågo vi oss endast böra använda ångare, nemligen 5 engelska och 3 franska fregalter, de enda jag för ögonblicket har till min disposition, sedan, tillfölje af regeringens befallning, de öfriga sregatterna blilvit assedda för trupptransporten emellan Algier och Galipoli. i Den 21 April om aftonen beslöts att, då general Osten-Sacken icke besvarat vår uppfordring, anfallet skulle företagas tidigt påföljande morgon. Enligt den af amiral Dundas och mig gemensamt uppgjorda plan, anlände de tvenne franska fregatterna Vauban, kapten diHerbinghen, och Descartes, kapten Darricau, jemte de tvenne engelska fergatterna Tiger, kapten Gifard, och Sampson, kapten Jones, den äldste i denna division, kl. half 7 på morgonen, på 9 å 10 kabellängders afstånd nära den kejserliga hamnens batterier, som sände dem första kanonskottet; fregatterna besvarade lifligt dessas eld, och emedan våra eldgaps kaliber var vida större än de fiendtliga batteriernas, så gingo våra skott mycket säkrare ån deras. Under denna forsta strid ankrade engelska linieskeppet Sans Pareil och ångkorvetten Highflyer vid yttersta gränsen af bat teriernas skotthåll, icke för att deltaga i striden, utan endast för att, om behofvet så fordrade, tjena till stödjepunkt för de i densamma invecklade fregatterna. I samma ögonblick närmade sig franska ångfregatten Mogador, kapten de Vailly, engelska ångfregatterna Terrible. kapten Cleverty, Furios, kapten Loring och Retribution. kapten Drummont, den äldste af alla, stridsplatsen, för att daltaga i kampen, då signal dertill blefve dem gifven af amiralerne. Elden hade varat 13 timma, då fregatten Vauban träffades aftrenne glödgade kulor, af hvilka en krossade några armar i dess skofvelhjul, och de andre satte dess lofvartssida i brand; pumparne sattes i gång för att släcka elden. men förgäfves; en af de glödgade kulorna hade imrängt i det inre af fregattens sida, som deraf itändes och brann med sakta eld. Orlogskaptenen grefve Bouöt-Villaumez, eskaderns general adjutant, hvilken jag gifvit order att hälla sig ombord på Caton, för att på vederbörlig plats följa stridens skiften och vid maktpåliggande fall gifva råd, kom då ombord på Vauban, som stoppat maskinen, och befalite denna fregatis befälhafvare att genast lemna stridsplatsen och ankra midt ibland eskaderne, för att derifrån erhålla nödig hjelp. Kort derefter erhöll den andra, af fyra ångfregatter bestående divisionen order att begifva, sig till de tre första i striden ännu inbegripna fregatternas hjelp, hvilket de också raskt gjorde omkring klockan half 11. Haubits-granaterna från 7 fregatter störtade nu som hagel mot batterierna vid den kejserliga hamnen samt mot de magasiner och fartyg den inneslöt, och allvarsamma tecken till brand började tillochmed visa sig. Några batterier, hvilka voro uppförda på Odessas höjder, förenade sin eld med kanonernas vid den kejserliga hamnen. Icke långt ifrån fregatterna närmade sig sex engelska slupar denna hamn på nordöstra sidan om hamndammen, der fienden icke uppställt några eldgap, och kastade en mängd Congrewska raketer, hvilka tycktes göra god verkan. Middagen kom; Vauban, som fullkomligt släckt sin eld, lemnade eskaderne och förenade sig åter med de andra engelska och franska ångfregatterna, hvilka vid skjutningen täflade med hvarandra i ifver och skicklighet, och franska ångkorvetten Caton, kapt. Po huau, deltog liktidigt i striden. Klockan 1 stodo den kejserliga hamnens magasiner och kaserner i full låga, så att taken instörtade. Nästan i samma ögonblick flög hamnbatteriernas kruthus i luften, under de franska besättningarnes utrop: Vive lEmpereur! beledsagadt af det engelska sjöfolkets hurrarop. Förstörelseverket mot den kejserliga hamnen sortgick raskt för de fördubblade skotten från fregatterna, hvilka drogo fördel af den oordning, som af krutmagasinets explosion förorsakades till lands, för att närma sig ännu två kabellängder och hastigare beskjuta vid pass femton mindre ryska fartyg, hvilka lägo uti innersta delen af hamnen. Då de sålunda närmade sig handelshamnens batterier, öppnade denna hamns kanoner, hvilka för en liten stund upphört att skjuta, åter mot våra fregatter en ganska liflig eld, med hvilken elden från de mörsare, hvilka voro placerade på Odessas höjder, förenade sig. Men fregatterna påskyndade icke destomindre sitt förstörelseverk, och de täflade i att manövrera och skjuta bäst, än liggande för ankar, än med ångmaskinernas användande. I denna, allt trängre krets, hvari 9 ångare rörde sig, märktes ei en enda falsk manävor Ktt A 6