Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1854, sida 1

— — —— — GEORG BOCISLALS STAEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 113.) Lika väl efter, som före denna märkliga dag, fann Stael sig hindrad från att gå ur sitt qvarter. Han hoppades dock att Hysing skulle återkomma, eller att någon af hans många öfriga kamrater och bekanta från fordom, hvilka nu voro samlade i Moskau, och bland hvilka han visste sig ega många vänner, måhända skulle bana sig väg till honom och han såmedelst kunna sätta sig i någon förbindelse med den yttre verlden. Den ena dagen gick dock efter den andra, utan att uppfylla hans hopp, och med hvarje återkommande dags slut blef hans belägenhet odrägligare. Slutligen började han ana, att man tagit sina mått och steg äfven mot kraften af sjelfva furst Gagarins namn. Som han lefvat nog länge bland de goda ryssarne för att hafva lärt känna deras beskedliga medgörlighet för penningens bönespråk, beslöt han att, ehuru stridande det egentligen var emot hans bältre känslor, begagna sig deraf, såsom af det enda återstående medlet och erbjöd sin vaktare en rubel för hvarje minut han tillät honom få njuta friheten, under det han lät en full pung glimma för hans ögon. — En rubel för hvar minut! — utropade vakten och gjorde stora ögon. — Ack herre, ni skulle få ha er frihet till domedag, om jag bara vågade. — — — Men knutpiskan, hasselpåkarne och galgen. — — En rubel för hvarje minut! Du store St. Niklas! Ett sådant bud skall aldrig göras mig mera! — — — Men knutad, piskad, hängd. — — — Ack herre, hvartill tjente mig då edra pengar? — Jag ger dig mitt löfte att vara åter innan vakttimmans slut. — Mycket hederligt af er, men om jag bara vågade, brådskade det icke med er återkomst. Olyckan är just den att aflösningen hos er icke sker på bestämda tider, annars skulle ni i mig finna den barmherrtigaste vaktare i verlden. — Huru? Icke på bestamda tider säger ni. Skall ej all militarisk vaktgöring ske på bestämda tider?