Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1854, sida 1

na sillsredsstallelsen sor sin langtan att ersara något srån henne, som sysselsatte alla hans tankar. Men gode läsare, har du nånsin i striden med förtviflans makter och färdig att duka under för ditt ödes krossande slag, sett hoppets sol glimta fram öfver din mörka valplats, och lifva dina sjunkande segerkrafter, endast för att gömma sig under ett moln, som lemnar dig i ett djupare mörker, så skall du utan tvifvel kunna försätta dig i Staels ställe, då han såg den ena dagen gå efter den andra, utan att han hörde något af sin vän, och med hvarje stund fick nya skäl att betvifla tillförlitligheten af den köpta troheten. Åtta dagar hade förflutit under den plågsammaste oro, då han en dag, fördjupad i de svårmodigaste tankar, med pannan lutad i handen framför bordet, der hans lilla middagsmåltid stod orörd och kallnad, väcktes af ett samtal, som på en gång dref blodet upp i hans bleknade kinder och kom hans hjerta att klappa med förnyade slag. -— Hvad! — röt en grof omordnad röst, den han ej kunde misstaga sig på, tillhörde hans väktare. — Har du icke stulit nyckeln till rummet der under mitt hufvud, medan jag tog min middagslur? Fort hit med den! ty vet, jag är förbjuden att insläppa någon. — Jag vet det, min gode man! Låt derför icke störa er i er goda middagssömn, och ni har till punkt och pricka iakttagit förbudet. — Fördömda byting! Det är hvarje menniska förbjudet att besöka fången. — Fördomda åsna! Begriper du då icke att jag icke är räknad som menniska och har derför rättighet att slippa in! Men, min gode man, är det du? Gnugga sömnen ur dina ögon och känn igen mig! Var det icke jag, som triumsdagen på Kremlns torg befriade dig från din vakt om den ensamme svensken och lemnade dig åt njutningen, att supa dig full af den rika förplägning, som alla ryssars nådige fader spenderade på laget af alla sina både barn och styfbarn? — Åh, är det du? Jo vid St. Niklas, samma lilla satan! Ja det var en heders tjenst du då bevisade mig. — Så må du räkna den, i fall han visar dig sina tjenster saf lika godt hjerta, som jag; i alla handelser må du sjelf hålla reda på rangen af de väntjenster du visar. Emellertid, min gode man, bevisade jag dig då, att jag är karl att lita på. Du bör derför icke tvisla på, hvad jag nu har att säga dig. Du är förbjuden att inslappa någon . .... (Forts.)