Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1854, sida 1

— —————77—7—7———— ————— GEORG BOGISLAUS STÄEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 112.) 12 Kapitlet. Vi vija icke försöka skildra den första förtjusningen af detta återseende som Naddins tacksamhet och — låtom oss gerna tillstå det! — naturliga böjelse att blanda sig i andras angelägenheter och göra sig vigtig genom sin slughet, förskassat våra unga älskande. Det var en lika stor öfverraskning för Ingeborg som för Stael, emedan allt såsom vi sett, vid dess verkställighet berodde mera på slumpen än på en plan, möjlig att beräkna på förhand. Våär lilla dverg, som visste att Ingeborg och hennes syster denna dag höllo sig stilla, inom stängda dörrar och täppta fönster, för att slippa bevittna sina landsmäns skymfliga lott, hade således ögonblickligen begagnat sig af det gynnande tillfället, då han såg Stael ensam, för att inleda det. Emellertid hade den första förblindande glädjen knappast hunnit gifva rum åt det sansade ögats iakttagande blick, innan Stael varseblef en förändring hos Ingeborg, som syntes så stor, att han icke vågade tillskrifva den skilsmässans smärta allena. — Dyra älskade Ingeborg, — sade han och tryckte hennes hand. — Har någon olycka händt dig? Ingeborg lutade sitt ansigte mot hans bröst och började högt snysta. — För Guds skuld, älskade, tala! Denna smärta förkrossar mig! — Jag kan icke! O, Stael, detta, blott detta, ville jag dölja för dig! — Och dock, jag måste tala. — Ingeborg, ögonblicken äro dyra, hvarje minut kan kalla mig härifrån, detta möte förefaller mig ännu som en gåta, för himlens skuld, låtom oss icke för sent ångra att vi förspillt dess frukter. — Jag måste det då! General Tschammer älskar mig. — General Tschammer? Hvad säger du? — Han har älskat mig redan tvenne år, då jag ännu blott var ett barn, och han kom för att återföra mig och Ebba till