MIM ot TUR per ec. Jdllillldalullda OCR DOLMUCTSLAIIdet. Borgare-och bondeståndeu hafva beslutat nedsättning i tullen å socker: krossadt lumpm. sl. medelslag, afvensom å topp-, kandioch kaksocker från 5 till 4 sk. per 4: afven presteständet har beslutat nedsättning i sockertullen. Adeln har deremot, efter en liflig debatt, bibehällit närvarande tullsatser. Borgareständet ensamt har beslutat nedsättning i spanmålstullen till hälften af n. v. belopp, utom för hvete, hvarå införselsafgiften lemnats orörd. — De närmare detaljerna skola under de begynta referaterna rörande tulltaxan meddelas. — Bevillningsutskottet har afslagit motionerna om nedsättning i stämpelafgiften för tidningar, ett beslut, hvarigenom utskottet visat sig ganska litet uppfatta nyttan för allmänheten af den äskade nedsättningen. Vi erinra blott, hvad Hand.-Tidn. angår, att vi förbundit oss att utgifva tidningen i ett större format, motsvarande skilnaden i stämplingskostnaden, derest nedsättning beviljas i denna på allt sätt olämpliga, orättvist betungande och till dess utkräfvande besvärliga beskattning. Alla faror i afseende å de preussiska pickelhusvorna lära lyckligtvis vara undanröjda. A.B. tyckes dock ha en nagel i ögat till pickelhufvorna, hvilka anses dugliga blott för paraderna. — Men de uppfylla väl då, förmoda vi, det beräknade ändamålet. — P.-T. meddelar följande utnämningar: till borgmästare i Söderköping notarien vid rådstufvu-rätten i Norrköping, vice häradshöfdingen P. Blidberg; till advokatfiskal vid kgl. flottans station i Carlskrona t. f. vice advokatfi skalen, häradshöfdingen P. F. Wittbom. F. d. understyrmannen vid kgl. flottan C. W. L. Norman har sätt sekundlöjtnants namn, heder och värdighet. — En författare i Sv. Tidn., som i denna tidnings följetong skrifver bref till Landsorten och utmärker sig för rätt mycken vittighet, skrifver med anledning af besöket på engelska flottan följande: Utan att vara Engelsman, blir man liksom stursk bara att vara menniska, då man ser ett sådant af menniskohänder uppfördt jätteverk. Hvilken ser denna flytande fästning, med dödens och förstörelsens verktyg i sina etthundrade trettio portar, framdrifven till silt mål trots hafvets svall och rymdens stormar af en för mindre än ett halft århundrade tillbaka okänd kraft, utan att yfvas öfver sitt slägte och häpna vid a ningen af den utveckling, Försynen torde ämna det, redan här på jorden? Man må vara Pål eller Per, är det dock en like, som uttänkt och utfört denna förr okända kraft, som drifver framåt det flytande slottet, och det är en like, äfven denna gamla ruggiga engelsman, som endast behöfver ruska litet på hufvudet, för att få det att bära af till höger eller till venster, eller dit in, der hvars och ens lif icke är värdt en .... pris snus, bland kulhaglet. Hvilkens magt är slutligen den största, jättemaskinens, som fräser af väldsamhet, derföre att man slagit några droppar vatten på hett jern, eller amiralens, som nickar ett lustigt fyr! till glatta lag från 36 batterier, för att man skall skrifva en visa öfver honom och plugga hans namn i kommande tiders motsträlviga skolbarn, eller sludigen matrosen Påls, eller jungmannen Pehrs magt öfver sig sjelfva, då de göra sin pligt för en viss ranson ärter och grogg om dagen, utan visa efter döden, eller namn under lefnaden? Vare det långt från mig att vedervåga min omdömesförmåga genom någon jemförelse mellan dessa krafter eller storheten af de bevekelsegrunder, som sätta dem i rörelse; men det kan jag tryggt påstå — och måtte det ännu ytterligare bidraga till min försoning med hrr anglomaner — att kraft, och den af jattesort, lyste der fram, i allt hvad jag såg hos den engelska flottan; jag vill ej tala om hästkraften hos massan af ångare; der sken en högre i gamle Napiers plumpuddings-ansigte och en kanske ännu betydelsefullare i de ärliga britters drag, som offra sitt lif ,for the Qneen and old England, utan annan belöning än en extra-grogg, om allt går väl, och ett redligt samvete. Hade jag varit hr Tjäder, hade jag skänkt dessa gossar min sista cigarr till rökosser, vid en sådan extra grogg; nu måste jag endast — med all respekt för vår prisvärda neutralitet — inskränka mig till en from önskan, att de måtte få sjunga, ju manstarkare dets hellre, sin rule Brittania — åtminstone i finska viken. På närmare håll tar sig nemligen melodien mindre väl ut, åtminstone i mina öron. Hvad för öfrigt — utom dessa tredubblade kkrastJuringark — nästan mest förvånade mig vid mitt besök i Elfsnabben var en synbar frånvaro af den bonade ,freds-glans, i hvilken man under andra förhållanden är så van att spegla sin förnöjelse, ombord på engelska örlogsfartyg. Många skrof — jag ber mina läsarinnor på landbacken om ursäkt, men det är en fartygsterm — isynnerhet ångarnes, sågo ut, som om någon målaresudd icke utvändigt på länge kommit vid dem, tvärtom voro de ganska erbarmligt skamfilade (omille pardons!). Messings-ledstängerna skeno icke stort mer än Elssnabbens, den dagen ganska dunkla sol, och det röda på marinsoldaternas frackar var ingalunda mer lysande. Dessa frackar hade dessutom en snitt, som vår kongl. svenska krigsstyrka säkert måste hafva funnit mycket gammalmodig, likasom troligen sundhets-kollegium skulle fått mycket ondt vid åsynen af deras i blåsten nog tunnklädda magar., Engelsmännen älska, som man vet, icke uniformsförändringar, och de hysa den fördomen, att man slåss lika väl i frack, som i bonjour; men för våra, vid preussiska snitter nu vanda ögon, faller det sig litet besynnerligt, att se en frack af 1830 års sednaste mode, röd och kort i lifvet och med långa gula skört. Men hvad betyder det i det stora hela för en tapper man, som kanske om 14 dagar spränger sig i luften sor the qucen etc., om han marcherat in i hjelteverlden med eller utan unisormsförandring? Föga eller intet. Och så är det äfven med de dunkla ledstängerna. Men dar Ilvctfa aAllvar4kK I ctällat ur 2i. a