et vid dess fastställande just träffat det rätta. Hr I Schwan ansåg tullen å bomullsgarn ha så ofta och så nyligen blifvit nedsatt, att han nu fann sig i den obehagliga nödvändigheten att tala emot dem som önskade en lägre tull och yrka vidblifvandet af utskotlets förslag, på det man ej måtte visa sig gå bröstvänges tillväga och derigenom motverka det stora måsets ernående. Hr Brinck anmärkte slutligen, mot hvad hrr Arnberg och Almgren yttrat, att äfven om ullen nu fastställes till 4 sk., så vore detta ej något motiv att höja tullen å väfnader utöfver hvad utskottet föreslagit, ty man måste antaga att utskottet framställt sitt förslag till väfnadstull efter noggranna beräkningar, grundade just på den garntull utskottet sjelf föreslagit. Då talaren emellertid ej fann sin åsigt om 2 sk. 8 r. delad af någon annan, öfvergick han på deras sida som yrkade 3 sk., hvarefter votering anställdes mellan 4 sk. och 3 sk., hvilken förstnämnda siffra segrade med 29 röster mot 22. Sedan voteringsresultatet blifvit tillkännagifvet, uppträdde hr Grape och förklarade, det han såsom delegare i spinneri och medlem af ett spinneribolags direktion ansett sig förhindrad att deltaga i debatten, men vih le nu tillkännagifva sig ha röstat för den lägre tullsatsen, emedan han ansåg spinneri-egarne dermed sullt betryggade. De kalkyler, som under denna öfverläggning företeddes, gåfvo hr Schwan anledning uttala sin åsigt om den betänksamhet hvarmed man måste mottaga alla sådana. Såsom exempel på huru de stundom uppgöras, hänvisade hr S. till en föregående dag inom ståndet utdelad skrift om tullen å fartyg, båtar 0. s. v. Der står bland annat att tullen å zink å 2 sk. pr skålp. gör 13 rdr 16 sk. pr skepp. Nu vill det sig emellertid ej bättre än att 2 sk. pr skålp. gör 16 rdr 32 sk. pr skepp.; men icke nog dermed, det beger sig nemligen att tullen å zink hvarken är eller blifvit föreslagen till 2 skilling utan till 2 runstycken pr skålp. Så grofva misstag eller så grofva oriktigheter uti skrifter som man förelägger Rikets Ständer för att på deras beslut öfva inflytande, kunna billigtvis ej annat än väcka fruktan för kalkyler. Hr Almgren bedyrade att det misstag som insmusit sig i denna kalkyl var fullkomligt ofrivilligt, och förmodade han att hr Schwan ganske väl visste att de personer, som uppgjort densamma voro alltför hederliga för att med afsigt ha kunnat tillåta sig något sådent. För misstag kan ingen frisäga sig. Ståndet biföll utskottets förslag, med förbigående af artiklarne ullgarn och linnegarn, för att afhandlas i sammanhang med ull och lin. I Bondeståndet uppstod rörande samma ämne en lång diskussion som slutades med votering, hvilken utföll till fördel för den af hr L. J. Hjerta föreslagna nedsättningen till 3 sk. pr skålp. osärgadt. Härunder talade Nils Larsson, Sahlström, med hvilken Lars Magnus Knutson, Anders Persson fr. Östergötland och Kyllander instämde, och Ola Månsson, med hvilken åter Johan Persson, J. P. Danielsson och Lagergren m. fl. instämde, samt Joh. Nilsson för hr Hjertas förslag, under det vice talm. Svartling och förre talm. Nils Persson förordade utskottets framställning att det måtte få bli vid det gamla. Hvad utskottet framställt ifråga om garn i öfrigt, bifölls, utom i fråga om Ålinnegarn, för hvilket genom votering gamla tarans bestämmelse segrade. Joh. Nilsson och Nyqvist samt Sahlström och Nils Larsson reserverade sig emot detta beslut. (Forts.)