Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1854, sida 1

proc., hvilket af samtlige stånden bifölls, sedan åtskilliga talare på Riddarhuset yttrat sig i frågan, och särskilt statsr. hr Gripenstedt hörander utvecklat sina statsekonomiska begrepp rörande tull-lagstiftningen i allmänhet och arbetets förhållanden till handeln, begrepp, som lara mycket nära hafva öfverstämt med den store statsekonomen Bastiats. Fårgtråd, draga nu 1 proc. värdetull, men utskottet föreslår tullfrihet, hvilket bifölls. Galläpplen, n. v. t. per cå. 1 sk. 6 rst. Utsk:t 8 rst. — Bifölls. Garn. Jemte det de andra rubrikerna under denna titel lemnas oförändrade föreslår utskottet följande förändringar : I st. s. de i n. v. tariff upptagna särskilta rubriker na Bomulls och Redgarn, Kardullsoch Streichgarnför hvilka särskilte tullsatser äro utsatta från 6 til 20 sk. per l, har Utsk:t fört alla yllegarnen under benämning af: Ull, alla slag: Ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt, per bg, 8 sk. Färgadt, tvinnadt eller dubbleradt 10 , Linne: osärgadt, n. v. t. per e. 24 sk. Uts.12 , Färgadt d:o d:o 36 sk. 18 , Segeloch bindd:o d:o 8 sk. , 6 , Hos Adeln yrkade grefve Posse, frih. C. A. Raab och hr L. Hjerta nedsättning i den n. v. tullen å ofärsadt bomullsgarn från 4 sk. per fZ. till 3 sk., emot utsk:t, som bibehållit den gamla tullsatsen, men utskottets mening försvarades af grefve Gyldenstolpe, frih. Palmstjerna och af Ugglas samt hr Fåbreus, och blef äfven af ståndet bisallen, jemte Utskottets förslag i öfrigt. — Förslaget bifölls äfven i Presteståndet. — I Borgareståndet uppträdde hr Brinck och förordade sin motion om nedsättande af tullen å ofärgadt bomullsgarn från 4 sk. till 2 sk. 8 rst. per fö. styrkande han med kalkyler, att tulloch omkostnader vid import af bomullsgarn för närvarande utgjorde 353 3 af varans värde, hvadan han ansåg klart att någon våda för spinnerierna ej kunde uppstå genom antagande af den af honom föreslagna tullsatsen. Den af hr Hjerta föreslagna nedsättningen till 3 sk. förordades deremot af htr Hagman, Nygren, äsbrinck, Ekenman, Boman, Hesselgren, Hasselrot, Berger och Falhem, erinrande dessa herrar hurusom bomullsgarnet är råmne icke blott för en sabriksnäring af stor omfattning, utan äfven för en vidt utbredd husslöjd. Den i allmänhet hyllade grundsatsen, att bereda tillgång på råämne till bästa möjliga pris, borde således äfven i detta fall få göra sig gällande, så mycket mer som det här gällde åstadkommande af en produkt, hvilken tillhör de första och oundgängligaste nödvändighetsvarorna för det stora flertalet af nationen, och man redan erkänt och såsom grundsats antagit att sådana nödvändighetsvaror böra så litet som möjligt genom tullbeskattning fördyras. Att i förevarande fall blifva trogen de båda stora grundsatser man för sig uppställt kunde dessutom så mycket mindre möta några betänkligheter, som sabrikanterna sjelfva (uti hr Hjertas motion) erkänt att en tull af 3 sk. för dem utgjorde ett fullt tillräckligt skydd. De talare som yrkade tullens bibebållande vid sitt nuvarande belopp gjorde detta ur mycket olika synpunkter. Hrr Kock och Palander ville det på den grund att de ansågo det välgörande att en hög tull skulle uppmuntra till flera fabrikers anläggande, hvilka skulle sinsemellan konkurrera och på denna väg den önskade prisnedsättningen vinnas. Hr Arnberg syntes vilja bibehålla den höga garntullen för att få eti motiv till bomullsväfnaders beläggande med högre tull än den utskottet föreslagit, ty hr A. erkände för öfrigt icke blott riktigheten af den utaf hr Brinck framlagda kalkyl, utan medgaf till och med det han trodde att garntullen, från spinneriernas synpunkt betraktad, kunde tåla vid en nedsättning. Hr Almgren riktade några förebråelser mot utskottet derför att det ej nedsatt tullen å garn då det borttagit förbudet å väfnader, men slöt emellertid med att sjelf af ungefär enahanda skäl som hr Arnberg förorda tullsatsens bibehållande. Hr Ekelund förklarade sig vara spinneriegare och således egentligen jäfvig i frågan, men ingick emellertid i utförliga deduktioner och kalkyler för att visa att den nuvarande tullen är nödvändig för spinneriernas trefnad och bestånd. Hr Wijk förklarade sig ha förnummit en så stor belåtenhet med nu gällande tullsats såväl bland fabrikanter som konsumenter, att han var förvissad att bevillningsutskot