Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1854, sida 2

hafva skjutits i sank af en fransk örlogsångare och några turkiska fartyg. — ålkes Nyheter. Götheborg. Sedan man, efter hvad vi i vintras berättade, haft hopp om att till början af den tillstundande sommaren få en ordentlig, staden värdig badinrdtining här uppförd, har sedermera denna sak tagit en vänning, som gjort detta hopp om intet, och som väl förtjenar uppmärksamhet för den förnyade erfarenhet man häraf vunnit, huru enskilta intressen kunna motverka allmännyttiga företag. Redan sedan flera år tillbaka hade man haft anledning att klaga öfver det gamla badhuset vid St. Eriks hörn, såsom icke blott saknande all den komfort, som en sådan inrättning numera fordrar, utan t. o. m. de första vilkoren för trefnad och snygghet. Dessa förhållanden framkallade ovillkorligen tanken på en ny badinrättning, hvartill också en ritning uppgjordes af byggm. Malmberg, som företedde ett badhus med både yttre elegans, beqvämlighet, komfort och en väl beräknad inredning, hvilken, bland annat, genom indelningen i flera smärre bassiner, öppnade tillfälle till enskilta bad. För utförande af denna vackra plan, hvilken äfven bordt blifva ekonomiskt fördelaktig, framträdde perukmakaren Löfström, som låtit uppgöra ritningen, och begärde af stadens auktoriteter plats för den nya badinrättningen. Såväl magistraten som stadens äldste gingo denna begäran med all välvilja till mötes och anvisade hr L. plats mellan Stora och Lilla Bommen, nära det gamla badhuset, hvarom L. dock borI de göra ytterligare anmälan hos elsstyrelsen, för alt få bestämdt huru långt badhuset finge utskjuta i elfven. — Under tiden nedbrann det gamla badhusrucklet och nödvändigheten af hr I:s plans skyndsamma utförande blef nu så mycket större. Också bildade sig snart ett bolag till försträckande af penningar till företaget, och badinrättningen var bestämd att kunna öppnas den första Juni, derest arbetena fått begynna första dagarne i April, och härför erfordrades blott elfstyrelsens beslut. Men nu började andra transaktioner. Ägaren till det gamla nedbrunna badhuset, Andersson, var vaktmästare vid frimurarelogen och hade vänner, som tyckte det vara hårdt, att Andersson skulle gå miste om fördelarne af badhusinrättningen, som han så länge — och kantänka så val — förestått, och man ville nu göra allt, för att han skulle få på den gamla platsen, hvartill han dock icke ägde minsta dispositionsrätt framför någon annan, uppföra ett nytt badhus, eller åtminstone erhålla ersättning, ifall platsen intoges af någon annan. Hr Löfström förständigades derför, att antingen erbjuda Andersson 300 rdr bko om året under 20 år, eller ock se sin plan omintetgjord, anspråk, som erhöllo någon kraft derigenom att elfstyrelsen hänvisade Löfström till den gamla platsen, utan att lemna honom besked rörande den plats, som magistraten åt honom anvisat. Hr L:s bolagsmän kunde ej gå in på dessa vilkor, men erbjödo Andersson 2000 rdr rgs, om han ville afstå från alla anspråk, ett anbud, som dock ej antogs, hvarpå Anderssons gynnare skyndade sig, att för hans räkning bilda ett annat bolag, vid sidan af Löfström, för uppförande äfven af en vacker och mera tidsenlig badinråttning. De båda bolagen begynte nu kämpa om den gamla platsen, hvaröfver krigskollegium äger dispositionsrätt. Löfström ingaf genom vederbörlig auktoritet härstädes till kollegium sin anmälan i Mars månad, och Andersson, genom någon kanal i Stockholm, sin ansökning en 8 dagar sednare. Under sådana förhållanden borde man förutsätta, alt antingen det förstinkomna anbudet skulle bifallas eller ock platsen utbjudas på entreprenadauktion mellan de täflande. Intet af allt detta inträffade likväl, utan krigskollegium tilldömde, utan vidare förfrågan, Andersson platsen, hvilken denne nu begynt provisionellt bebygga, sedan han af Löfström fordrat 5000 rdr rgs i afträde. — Det finnes ej minsta skäl, hvarför krigskollegium på statens bekostnad gifvit Andersson denna vackra present, men saken har fått denna utgång genom hr Wijks godhetsfulla bemedling. Med allt detta har man lyckats uträtta, att vi icke få någon ordentlig badinrättning till sommarens början, måhända ingen alls, och att stadens innevånare nödgas antingen sakna de för helsa och välbefinnande så vigtiga sommarbaden, eller ock bada på de öppna stränderna, hvilket dock lärer vara förbjudet, och dessutom ej är synnerligen tresligt. Fruntimmer hafva ej mer än det första alternativet. Derhän har således nu det falska nitet att befordra en enskilt persons intresse ledt, till föga heder för de personer, som deri uppträdt, vare sig att motiverna för detta uppträii t: hare S