Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1854, sida 2

IINVar SKaII CrsattlII118 UC!101 vVIUHas tt NIMdIII1I uv 4114 lande vilja ätaga sig en med detta belopp ökad bevillning? Troligen icke. Det blir således solket i allmännet som på andra skattetitlar får godtgöra bristen. Yrkade alltså den nuvarande tullsatsens bibehållande. Hr Brinck yrkade bifall. Hr Ekelund hade i utskottet reserverat sig mot nedsättning i silltullen. Tal. förklarade, att det i början ej varit utskottsledamöternas afsigt att föreslå någon sådan nedsättning, men sedan man först beslutat nedsättning å kabiljo, lax, m fl. mera för de bemedlade afsedda fiskslagen, så hade man äfven måst medgifva en nedsättning å sill såsom en koncession åt bondeståndets ledamöter. Hr Henschen hemställde hvar det skulle stadna om man ser på konseqvensen af hr Indebetous sats. Huru stor skall väl en nedsättning i hans tanka vara för att den skall komma konsumenterna tillgodo? Hr Pallander yrkade bifall. Hr Nygren erinrade, att då man påstår det tullnedsättningar ej komma konsumenterna till godo, så glömmer man konkurrensen mellan de handlande, hvilken t. ex. just i sillhandeln är så stark, att i talarens ort ingen handlande på sill förtjenar mer än omkring 16 sk. bko på tunnan. För att visa att nedsättningen ej kommer konsumenterna till godo räknar man ut hvad den gör på 5 Sskåw. Hvarför icke så gerna räkna ut hvad den gör på hvar sill? I talarens ort köpte emellertid bonden ofta en hel tunna sill, och bonden måtte väl höra till arbetsklassen. Hr Wijk förordade utskottets förslag. Hr Tjernberg anmärkte, att om det är sannt, att en nedsättning i tullen ej verkar på priset, så kunde man fullt följdriktigt äfven påstå att en förböjd tull ej heller höjer priset. Hr Asbrink upplyste, att man i utskottet gått ända derhän i kännedom om silltunnans innehåll, att man uträknat huru mycket tullnedsättningen utgjorde på hvar sill. Förordade bifall, men medgaf, att sedan man i utskottet nedsatt tullen på de bättre fiskslagen, det ganska rigtigt hade visat sig, att afsigten ej varit att göra någon nedsättning på sill. Hr Schwan anmärkte, att då man påstår att tullnedsättningarne komma köpmännen till godo och böra af dem ersättas, så skulle väl billigheten fordra, att de ock få någon godtgörelse för den tillökning de beredt staten, då t. ex. på icke så många år tullafgifterna stigit från 2 till 5 millioner rdr. Bestred att nedsättningen i silltullen tillkommit af en slump. Många af utskottets medlemmar hade önskat tillochmed tullfrihet, ehuru man för att gå varliga tillväga, denna gång nöjt sig med en nedsättning till hälften af förra beloppet. Det är en ostridig sanning, att den som köper dyrt måste ock sälja dyrt, och bästa häfstången för industrien är således en billig lefnadskostnad. Hr Kock besvarade hr Indebetous fråga, hvar ersättning skulle tagas, med den erinran, att tackjern hittills varit förbudet till utförsel och nu är föreslaget att få utgå mot 1 rdr tull. Man behöfver således blott exportera 30,000 skepp. tackjern, så är bristen på silltullen täckt. Utskottets förslag bifölls. I Bondeståndet uppstod en lång diskussion, derunder flera af de talare, som förut yttrat sig prohibitivt, voro för tullfri införsel af sill, strömming och gråsidor, hvilket ock blef ståndets beslut. — För Åkabeljo, långor och torsk, saltad vara, bibehölls gamla tullsatsen genom votering med 50 emot 24; likaledes för lax, både saltad och rökt, äfvensom för ål, men utan votering. För Lall annan saltad eller inlagd fisk bibehölls äfven förut gällande tullsats genom votering, som utföll med 39 emot 31, hvilka voro för utskottets förslag. — Deremot bifölls utskottets förslag för rubrikerna fisk: torr eller rökt, långor och torsk, med derunder inbegripne samt andra slag. Utskottets förslag har således i dess väsentligaste delar blifvit af tre stånd bisallet. Fjedrar, ej specificerade, draga nu en värdetull af 33) 4Å, men skulle, enl. utskottets förslag, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå. — Bif. i alla stånden. Flåsk, n. v. t. pr l,. 36 sk.; utsk. 18 sk. Bifolls i de tre stånden, oaktadt hos Adeln. Frih. Åkerhjelm, hr v. Hartmansdorff och hr Bogeman yrkade den gamla tullens bibehållande. Hos Bondeståndet uppstod en liflig diskussion, som bar all prågel af ett sjelfviskt förfäktande af egna, missförstådda intressen. Sandstedt, ledamot af bevillningsutskottet, yrkade först 30 sk., utan att derför andraga något enda skäl, utom sitt Åtycke, men då kamraterna straxt bredvid på bänkarne började halfhögt ogilla hans liberalitet att pruta med 6 sk. på tullen, så återgick han genast villigt till yrkande på gamla tullsatsen, utan att nu heller för uppgifvandet af sitt förut yttrade ,tycke framställa något skal. Medin tog då saken om hand och motiverade behofvet af den gamla tullsatsen, med en erinran om den svåra ställning, hvari den mindre jordbrukaren skulle komma efter den nya bränvinslagstiftningens antagande, hvilket gör nödvändigt för bonden att använda sina potäter och sin slösäd tll gödboskapen, och om då genom låga tullsatser ladugärdens produkter skulle falla i vanpris, så vore hans belägenhet än ytterligare förvärrad. Detta upptogs med mycket bifall af de prohibitiva bröderna, hvilka till största delen instämde med Medin och yrkade gamla tullsatsen. Johan Petter Danielsson medgaf att bränvinslagstiftningen skulle hafva ett svårt inflytande på den mindre jordbrukarens ställning, men trodde ej det vara nödvändigt att bibehålla den gamla tullen och ej heller möjligt att få den åsatt ett födoämne, hvaraf alla äro i behof, men ville, för att gå en medelväg och för att på en gång gå motparterna till mötes och framställa något som kanske kunde ha hoppet att lyckas, för sig föreslå 24 sk. tullsats. Petter Mårtensson ville behålla den gamla tullen. Sahlström talade för bifall till utskottets förslag. I den nya bränvinslagstiftningen fann han ett skäl att förmoda en ökad och bättre ladugårdsskötsel, som ock Medin medgifvit, och med en sådan vore det ingen fara för öfverdrifven införsel af fläsk, då det utom tullen skulle bära frakt och en mängd andra afgifter, och för öfrigt hade fläsket på de sednare åren i allmänhet hållit sig i högt pris, hvilket i år uppnått en oerhörd höjd, och det vore således ej skäl att befara någon våda för landtmannen af 18 sk. tull. Nils Nilsson från Örebro län och Hultman m. fl. instämde. Förre talmannen Nils Persson talade för J. P. Danielssons förslag om 24 sk. Johannes Nilsson från Skåne, en af motionärerna i saken, var deremot för utskottets förslag och erinrade att fläsk sålts här i Stockholm till 6 rdr 32 sk. per lispund och att således detta vigtiga födoämne redan utan tull var nog dyrt. Ola Månsson ville helst att utskottets förslag skulle bifallas, men om ståndet skulle besluta 24 sk. tull, så ville han ej strida emot. Med honom instämde Daniel Danielsson från Örebro län och flera. Ola Svensson talade för 24 sk., Rudberg deremot för gamla taxan. Bengt Gudmundsson A2 rr Mm mm UUa oanh HA Unn. 1