Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1854, sida 2

I artigheter. Hertigen af Cambridge har bevistat kejsarens bröllopp och dervid bemötts med ovanlig utmärkelse. Nu går en österrikisk erkehertig, kejsarens bror, på ett besök till London hos drottning Victoria. Deremot gör sig en viss köld märkbar i Wienerhofvets förhållanden till det ryska. Man vill af allt detta sluta till att Österrike snart är vunnet för vestmakterna och deltager i kriget emot den östra kolossen. I Paris förtäljes, att Metternich, tillspord hvilket som vore fördelaktigare för Österrike att ansluta sig till vestmakterna eller till Ryssland, förklarat sig för det första alternativet, enär begge hafva sina faror, fastän det är bättre att efter ett längre tidsförlopp dö af lungsot än hvarje ögonblick vara utsatt för slagfluss. Det motstånd, som bildandet af en polsk legion i Turkiet hittills rönt från diplomaternas sida, har nu uppgifvits och om några veckor väntar man att ånyo se polska fanan utvecklas emot Ryssland. Anledningen till det spända förhållandet emellan Porten och franska ambassadören är, att den sistnämnde fordrade en mildring af utvisningsdekretet till förmån för grekiska undersåter af katholska trosbekännelsen, något hvarpå Porten icke kunde ingå. Till Gallipoli voro till d. 18 April, enligt Triest. Zeit., ankomna cirka 45,000 man franska och engelska trupper. Krigsskådeplatsen: svarta hafvet. -Br. Cor. innehåller följande utdrag ur en af den i ryska kustländerna vid Svarta hafvet kommenderande generalen Osten-Sacken, i anledning af bombarderingen af Odessa, utfärdad dagorder: Den 21 April kastade den engelsk-sranska eskadern, bestående af 6 tredäckare, 13 tvådäckare och 9 ångare, ankar på ett afstånd af omkring 3 verst från Odessa. Framemot kl. 4 e. m. sände amiralerne Dundas och Hamelin en parlamentär med uppfordran att till dem utlemna de i karantänshamnen liggande ryska, engelska och franska fartygen. Denna oförskämda uppfordran lemnades obesvarad, och detta hade amiralerne sannolikt beräknat. Lördagen den 22 April kl. half 7 på morgonen, lade sig småningom nio fiendtliga ångare, — af hvilka en på 54 kanoner, de öfriga öfverbufvud på 34 kanoner, — sedan de dragit sig utom det på högra sidan af redden befintliga batteriet N:o 1, långs utefter batterierne N:o 2, 3, 4 och 5, angrepo dessa, kastade tid efter annan bomber in i sjelfya staden och koncentrerade slutligen sin eld emot batteriet N:o 6, som är beläget vid ändan af praktikahamnen. Våra batterier voro försedda med 48 kanoner. Fienden drog fördel af sina kanoners svåra kaliber och höll sig alltid på asstånd, hvilket gjorde att batterierne N:o 3 och 5 icke kunde verksamt deltaga i striden, ehuru de voro blottstälda för den fiendtliga elden; men batteriet N:o 6, under artilleri-fenriken Schogaleffs befäl, besvarade lisligt fiendens eld med sina fyra kanoner. Då emellertid en af dessa demonterades och fienden lade sig utom skotthåll för den tredje kanonen, så kunde blott de båda kanonerna på venstra sidan operera, och med dessa båda kanoner höll batteriet N:o 6 under fulla sex timmar stånd emot de fiendtliga ångarne, till slut emot 8 ångare och en sedermera tillkommen propellerångare på 84 kanoner. Batteriet bragtes ej engång då till tystnad, och fenrik Schogaleff lemnade det först sedan de batterierna närliggande fartygen och slutligen sjelfva batteriet rakat i brand. Till följd af detta batteris operationer måste, mot stridens slut, trenne fiendtliga fartyg tagas i släptåg. Efter stridens slut begagnade sig öfverbefälhafvaren af den honom förlänade rättigheten att till riddare af militär-orden utnämna dem, som i synnerhet utmärkt sig. Schogaleffs lysande vapenbragd inberättades genast till general-fältmarskalken. — Det lyckades de fiendtliga fartygen att, medelst deras ringa djupgående, kringgå praktika-hamnen, närma sig förstaden Pericip och medelst utsatta slupar slunga kongrevska I raketer, för att sätta de i hamnen liggande fartygen och några af förstadens hus i brand. De försökte tillochmed att landsätta trupper, men kartäschskotten från 4 lätta, af 6 infanteri-kompagnier betäckta, kastpjeser drefvo dem på flykten. Dessa slupar förföljdes af våra kulor och ledo betydliga förluster. Vi fingo å vår Sida några döde och sårade samt två förstörda lavetter. Under striden lemnade några fiendtliga linieskepp den allmänna slagtlinien och närmade sig general Luders landställe, mot hvilket de riktade sin eld. Då de likväl mottogos af elden från våra batterier N:o 1, 2 och 3, så gåfvo de dem några lag och återvände till sin förra ställning. Denna manöver upprepades flera gånger. Klockan omkring 7 upphörde striden och den angripande eskadern återvände till den öfriga eskadern. Vårt artilleri har opererat förträffligt, och våra batterier, med undantag af N:o 6, ha föga lidit. Vi hafva 4 döda och 64 sårade. Enligt ett bref från Odessa i WienerPrusse ledo Ryssarne, som för öfrigt kämpade med en exempellös oförskräckthet, d. 22 en förlust af cirka 200 döde, öfver 300 farligt sårade och mera än 600 lätt sårade. Nästan alla enskilta underrättelser öfverensstamma deri, att staden proportionsvis led blott ringa skada. Den första uppgiften, att W oronzofiska palatset, Palais Royal och Richelieus staty blifvit förstörda, är endera aldeles ogrundad, eller åtminstone betydligt öfverdrifven. Flera enskilta underrättelser förmäla i öfverensstämmelse med Osten Sackens berättelse, att några fartyg (antalet uppgisves mycket olika) af de allierade flottorna blifvit så illa tilltygade af Ryssarnes eld, att de måst bogseras ur striden, ett förhållande, som aldeles bestrides af franska Manifäran