vår sida; ty lika litet som det för en svag nation skulle vara skäl att inlåta sig i ett ovisst krig för en provins, som sjelf vore benägen att återsalla till den starkare grannen, lika litet lära vi väl numera vara hågade att offra lif och gods för att köpa oss en sjelfständig grannstat, som utan att i någon mån bidraga till vår styrka eller ära, tvärtom skulle i flera hänseenden tjena till förringande af vårt yttre anseende och sannolikt sträfva att på allt sätt höja sig öfver oss, under det vi dock blelve i åtnjutande af den afundsvärda äran att försvara den emot fiendehand. Det torde derföre vara skäl att se till, om de betänkligheter, som gifvit anledning till denna tveksamhet å ena sidan och detta sanslösa krigsrop å den andra, äro grundade, och om man icke tilläfventyrs alltför högt uppskattat såväl de ryska sympathierne som den finska nalionalitetskänslan. Vi bestrida för ingen del att allmänna tänkesättet i Finland numera är helt annorlunda stamdt, än det fordom var. Rysslands politik har försigtigt, men med fasthet och konseqvens sträfvat att mer och mer förbinda Finland med det stora czar-riket. Det har med jernhand förqväst hvarje försök till en fri diskussion i politiska frågor och tvingat pressen att vara ett lydigt eko af dess egna åsigter; det har från Finlands gränsor uteslutit alla sådane svenska blad, som hysa liberala tänkesätt och således någon gång äfven röja fosterländska åsigter i afseende på systerlandet, under det mantillåtit dem af våra tidningar inkomma, som öppet eller förstulet predika i Rysslands intresse och således långt ifrån att väcka eller underhålla några sympathier för Sverige, måste afleda dem, som möjligen kunde finnas, på våra motståndare; derjemte har det kraftigt befordrat inflyttningen af rysk adeloch andra kejsaredömets undersåter samt utbredandet af ryskt språk och religion, likasom det, genom ett frikostigt utdelande af ordnar och adelsdiplomer samt nya tjensters inrättande, sökt bilda sig ett parti bland bureaukratien och andra inflytelserika personer. Men den ryska regeringen är mera slug än vis; den tyckes i grund både känna och förstå begagna sig af den menskliga naturens fel och svagheter; men derigenom att den misskänner det goda, som dåfven finnes deruti, gå dess slugt anlagda planer icke alltid till målet. Ryssarne hafva, åtminstone till utseendet, lyckats afvända folkets sinnen och tankar från Sverige, men de hafva icke dermed hos massan af folket förmått åstadkomma några varmare sympathier för sitt eget land; de hafva förskaffat sig anhängare bland den stora skara af tjenstfriare och lycksökare, som finnes i hvarje land; men den tänkande delen al nationen, som vet att det är Finland sjelft, som får betala alla de nya tjenster och löneförhöjningar, med hvilka kejsaren hufvudsakligen förvärfvat sin popularitet, som, bevakad af spioner och beröfvad all sin yttranderätt, icke ens får låsa hvad den vill, som, i följd deraf, i stället för att, såsom förenade med Sverige, kunna täflande deltaga i de vest-europeiska nationernes civilisationsarbete, ser sina ädlaste krafter hämmade i sin utveckling och sitt folk okändt och föraktadt, knappt räknadt bland bildade nationer; som i den grekiska religionens starka utbredning och ryska språkets påträngande ser ett säkert förebud till landets fullkomliga russisiering och i Polens öde en förebild af hvad som förestår, när en gång allt blifvit förberedt och Ryssland tror sig mäktigt nog att taga steget fullt ut — denna del afnationen, innefattande medelklassen, samt äfven öfverhufvud taget hela dess intelligens, hyser inga sympathier för Ryssland, som de tvärtom i sitt hjerta afsky; och fastän de hittills icke från Sverige rönt något öppet deltagande, vända de dock ofrivilligt sina blickar till oss, den vestra civilisationens förposter, med hvilka de känna sig befryndade, såväl genom blodets som andans band. Mindst har denna kärlek kunnat intränga bland allmogen, som, konservatif af naturen, icke så lätt glömmer gamla band, samt ännu, dels ur egen och dels af sina säders erfarenhet, har alltför friska och alltför djupt inristade minnen af Ryssarnes upprörande grymheter i krig och deras skoningslösa godtycke i fred, för att kunna hysa någon tillgifvenhet för sina nya herrar. Vi tro icke heller att den bildade ungdom, som på hvarje blad af sitt saderneslandhistoria lärer, huru Svenskar och Finnar med hvarandra delat ljust och ledt, ara och motgångar, segrar och nederlag, som ser huru Finland från oss emottagit religion, bildning, lagar och seder, och som blott behöfver kasta en blick på den ryska borgareoch bondeklassens sociala tillstånd, eller den allmänna ofrihet både itankeoch handlingssätt, som råder i czar-riket, för att lära sig inse, att finska nationen (som utan Svenskarnes eröfring ofelbart måst böja sig unJoo da 12 ooo ar TT 2 RK