sida. Såväl härdå som mjuka hjernhinnorna voro fyllde af blod och stora hjernans yta örvergjuten af utådrad ljusare blod. Bröstet öppnades ock befunnos såväl hjertat som lungor i naturligt skick. Då lungorne genomskuros, hördes dervid ett prasslande ljud, och då lungprof i vatten anställdes, flöto lungor och hjerta gemensamt, hvilket äfven inträffade med sönderskurne serskilde delar af lungorne. Slutligen öppnades underlifvet och befunnos alla dess viscera i normalt skick. Atltest. Genom medico-legala besigtningen å qvinspersonen Catharina Olsdotters nyfödda gossebarn är utrönt: 1:o. Af barnets storlek och vigt samt naglarnes beskaslenhet, att barnet varit sullgånget. 2:o. Af lungornas utseende och det anställda lungprofyct, att det varit lefvande framfödt. 3:0. Af barnets sammanprässade form, den mörka strimman å högra hjessbenet, sracturen å venstra hjessbenet och det extravaserade blod, som befunnits, så väl mellan integumenterna och hufvudskålen, som å stora hjernans yta, att dessa uppkommit genom yttre våld och får jag i öfverensstämmelse härmed afgifva följande hufvudsakliga utlåtande: Att qvinspersonen Catharina Olsdotters nyfödda gossebarn dött af fractur af hjessbenet med extravasat, förosakade af yttre våld och att dessa åkommor varit ovilkorligt dödande; hvilket attesteras under min aflagda läkareed och med så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ! bekräftas. Götheborg den 6 Maj 1854. C. 6. Schönbeck, M. D., Prosessor, R. N. O. Derester företogs förhöret med barnamörderskan Cathrina Olsdotter, som, redan då första frågan ställdes till henne, hvilket skedde på ett ingalunda hårdt sätt, råkade i ett så upprördt sinnestillstånd, derunder hon utgjöt en ström af tårar, att det icke var möjligt att förstå hvad hon sade. Sedan hr polismästaren på ett som menniska och domare värdigt sätt sökt att få henne att sansa sig, aflade bon följande, af tårar och snyftningar ofta afbrutna, berättelse om sitt föregående lif. Hon var född den 13 Maj 1826 uti Tveby i Tegneby socken på Oroust. Föräldrarne voro bonden Olof Torbjörnsson och dennes hustru Anna Jacobsson; båda döda för ett år sedan. Vid sjutton års ålder lemnade hon föräldrahemmet. Sedermera hade hon tjent som piga både på landet och här i staden, tills våren förlidit år, då hon antagit tjenst hos en possessionat i Westergöthland. Under vistandet der hade husbonden förfört henne, hvaraf följden blifvit att hon mot hösten befunnit sig i hafvande tillstånd. IIon begaf sig derför hit i Oktober månad. Hos stadsmäklaren Ström, af hvilken hon var känd sedan hon tjent i Gamlestaden 1852, sökte hon, vid Kyndelsmessan, pigtjenst, men någon sådan var icke ledig, hvarför hon begärde och äfven erhöll annat arbete vid egendomen. Derpå flyttade hon in hos Johannes Andersson och dennes hustru, som hon emellanåt biträdde inomhus med handarbeten. Sedan hon lemnade Westergöthland hade hen från sin förre husbonde, genom dennes gårdsrättare, blott erhållit 13 rdr. Kort före Jul hade hon träffat sin förre husbonde här i staden, då hon begärde hjelp af honom, hvarvid hon fick 2 rdr, allt rgs. Han lofvade derjemte att draga försorg om henne och barn, men har icke hållit detta löfte, enär han sedermera icke tagit någon notis om henne, ehuru han visste, hvarest hon befann sig. Då hon härefter skulle aflägga berättelsen om förloppet af det ohyggliga brott, hvarför hon nu var anklagad, uppstod en så hjertslitande scen, att förhöret på en stund måste afbrytas. Sedan hon i ett annat rum något hemtat sig, framstammade hon följande bekännelse: Natten till Onsdagen den 26 April hade hon, i ensamhet, uti en afsides belägen kammare i det hus Johannes Andersson bebodde, framfödt berörde gossebarn, som varit lefvande, men hvilket hon strax derefter qväft, med att sätta handen för dess mun. Följande dagen hade hon legat sjuk, men på Thorsdagen gått upp och instuckit barnet, som hon under tiden gömt i sin säng, uti en påse, hvarmed hon begifvit sig till bäcken mellan Örgryte kyrka och egendomen Bö, der hon medelst några stenar nedsänkt påsen. Ester återkomsten till hemmet, måste hon åter intaga sängen, tills Söndagen, då hon af polisen afhemtades. En mängd inkallade vittnen hördes sedermera, hvaribland torparen Johannes Andersson och dennes hustru, af hvilka blott nämnde hustru egentligen hade några upplysningar att meddela. Hustru Andersson berättade, att hon länge tänkt att det icke stode rätt till med Cathrina, hvarom hon äfven samtalat med deana, men hustrun hade alltid fått det svar, att hennes misstankar voro ogrundade. Dessa hade emellertid den 26 April öfvergått till full visshet derom, att Cathrina föregående natt framfödt barn, hvadan hon också rent ut sagt Cathrina detta, hvilket denna likväl icke velat vidgå. Mannen, äfvensom hustrun, hade derför på herrgården omtalat hvad hos dem passerat, då en af pigorna, som sade sig ha ansett det för en skyldighet att upptäcka ett så misstänkt förhållande, derom gjort anmälan kos poliskonstapeln Furster. Efter hvad salunda förekommit, afslutade poliskammaren undersökningen, som kommer att fullföljas vid vederbörlig domstol; under tiden skall Cathrina Olsdotter förvaras i stadshäktet, hvars murar således nu innesluta tvenne, för barnamord uti samma månad och inför domstol på samma dag, anklagade qvinnor. —ä AAAA