Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1854, sida 1

CEORG BOCISLALS STÄEL v. HOLSTEIN, Romantiserad teckning. (Svenskt original.) (Forts. fr. N:o 106.) Stael ringde och efterskickade sin värdinna, hvilken han tillsade om några förfriskningar åt sin gäst. — Än barnet då? — sade denna, sedan hon mottagit hans reqvisitioner. — Skall det ha intet, stackars liten! eller håller det redan till godo med samma slag? — Barnet, — utropade IIysing. — Nå Gud välsigna frun för den påminnelsen! Nej, det får icke läppja på sådana saker. Gif det litet varm mjölk eller ölsoppa med några skorpor till. — Mjölk och ölsoppa? — Jo det lär ni svenskar föda upp edra piltar vid! — Var god och skaffa hit det, som jag bedt er. — Några lökar skulle det väl vara till skorporna? Jag har just några nystekta af den finaste sorten, uppfrästa i olja. — Nej, min goda fru, sådana läckerbeter har det icke lärt sig förstå. — Men lite bränvin får jag väl hälla i ölsoppan, för att sätta smak och kraft i den skälla födan. — Besvära er för all del icke med sådana kokkonstens finnesser, så framt barnet skall kunna äta den, min goda fru! — bad Hysing. — Gud förbarme sig! utbrast han då värdinnan lemnat rummet. — Är icke ändå den råaste qvinna mera oumbärlig för menniskoslägtet, än den klokaste karl! Fördömda egoism, du skulle utöda det med dina manliga bragder om det blefve lemnadt i våra händer! Detta barn, som jag älskar som vore det mitt eget, och till hvilket jag känner mig ha, om möjligt, än större pligter, skall ha en fremmande qvinna att tacka för att det slipper hungra, under det jag tänker på att smörja mitt eget krås! — Uvems är då detta barn? frågade Stael. — Ingens nu mera! Derför är det mitt. En präktig unge, eller hur tycker ni? — och han lyftade upp barnet på sitt knä och vände dess lilla ansigte mot Stael.