Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1854, sida 3

na tänka sig någonting så barockt. Jag behöfver inte närmare påpeka de olikheter, som finnas emellan dessa afverkare, ty de ligga klara för hvar och en som har sundt förnuft, utom för Prester och Borgare. Hvad sedan tiden, 2:ne månader angår, så måste man medge att den är rundt tilltagen, ty följderna af detta komma snart nog att visa sig. Ångbrännerierne afverka alla 1000 k:r per dag och husbehofsbrännerierne komma troligen att bränna sina sex månader, och beslsg på beslag, brott på brott, möjligen der och hvar en och annan liten batalj, men hyad betyder det? Tjenstemannen, beslagaren förtjenar ju på det och bonden skall ju utarmas. Dessa hetsjagter blifva ju förträffliga och komma att förhindra demoraliseringen till stor hugnad för presterna, som derigenom få mindre trägna sysselsättningar med själavården. Man har visserligen sagt här i orten att Borgareståndet ingått på förslaget af egna intressen, ty det blir ju städerne som nu komma till att blifva bränvinsbrännare och det var ju inte underligt då med detta i perspektiv att förslaget skulle gå igenom i Borgareståndet. Jag kommer nu till sista scenen i detta stora drama, sjelfva knalleffekten, som man säger, det är Utskottets välvisa förslag till Ständerne att ingå till Kgl. Maj:t om inställelse af bränvinsbränningen för höstmånaderne i är. Måttet var ej fullt, slaget icke tillräckligt hårdt, för den mindre jordbrukaren; det skulle ragas, det skulle in i sista stund betaga honom all möjiig utväg att nägorlunda med förtröstan gå den mörka framtiden till mötes ; och hvarföre? jo derför att om det fick brännas i höst, skulle så mycket bränvin tillverkas under dessa 2:ne månader att nästa år ingen skulle bränna och Kgl. Maj:t och Kronan skulle då icke få någon skatt, nu då riket så väl behöfver pengar under dessa krigstider; men ni vise! ni ha glömt det aldra vigtigaste: hyarmed skall allmogen och jordbrukaren betala de två millioner femhundratusen rdr bko, som ni så liberalt medgåfvo till neutralitetsrustningarne? Kanske Presterne och Borgarne betala dem ensamt; det vore atminstone inte mer än billigt, ty den som vill så gerna skära breda remmar af andras läder, den bör någon gäng taga af sitt eget, och sannerligen jag ser någon möjlighet för erläggande af ärets skatter, om bränvinsbränningen blir inställd i höst. Vi ha i så många är bränt sex månader och det har gått allt bra; bonden har släpat med svett och möda, betalt sina skatter utan knot; nu vill man förhindra honoris att bränna 2:ne månader för ett skäl så lumpet som ofvannämnde. Var säker mina herrar: angbränneri-ägarne försumma inte att bränna nästa år; då börjar deras gyllene tid och de komma nog veta dra fördel deraf, så att ni förlora ingen skatt! Man har som skal äfven framdragit ett som synes af alla det mest . lösliga, att nu då här är krig, så kunna vi skeppa all vär spanmäl på utrikes ort och få den väl betalt. Säg mig: finnes någonting mera bygdt pa löslig grund än detta? Det är sannt, vi ha väl på mänga ar ej haft så vackert höstsäde som i är; landtmannen har knappast förr gjort sin var så lätt som nu och den mest lofvande gröda har man hopp att få, sedan vi nu fått ett sadant herrligt regn; men hvad hindrar att icke äfven andra länder kunna få en god arsväxt och vi kunna ej skeppa vår spanmål; bränna bränvin få wi inte, och da blir här intet brändt nästa är. Hvad blir följden? jo, att spanmålen faller ner till ett pris så att jordprukaren får ingen afkastning af sine egendomar; men manne skatterne efterskänkas ändå? Eller hvad surrogat ämna ni ge den mindre jordbrukaren för allt det ni roslat ifrån honom? Jo han får väl hela skatten af de stora angbrännerierne. Men vi ha ännu ett hopp, det sista, att var älskade Konung skall med sin alltid lika saderliga ömhet höra våra böner och visa sig barmhertigare mot oss än Presterskapet och Borgareständet. Vart aktade Ridderskap och Adelsstand, de förstå åtminstone den olycka, som skulle drabba oss, om bränvinsbränningen blir inställd i höst och de ha derföre åtminstone tagit ett steg, för att om möjligt hjelpa oss i vår nöd, ty de ha tillstyrkt en månads bränning. Det äterstår oss nu intet annat än att vädja till detta stånd, att bedja dem förena sig med det hedervärda Bondeståndet, som jag är öfvertygad icke skali försumma hos vär gode Konung framföra våra stora bekymmer och farhågor för det kommande året. Det är derföre min uppmaning gäller Bondeständet, att de alla som en man inför thronen måtte frambara den nöd, hvari vi skulle bli satta, om bränvinsbränningen skulle bli inställd i höst och vi ha en så full förtröstan att blifva bönhörde, ty till var ålskade Konung har alldrig svenska allmogen förgäfves vändt sig, då den varit satt i trangmål. En af de mindre Jordbrukarne.